Söndagsmorgon.

 
nybakade frallor, perfekt mogen avokado för fem kronor styck, gott kaffe, tända ljus, lalehs stämma, alexs varma kropp brevid, ihoptrasslade ben, samtal om allt och ingenting och sedan mitt huvud mot hans bröstkorg och tunga andetag som strax somnar till en stund till i soffan. aldrig är jag så trygg, så i nuet och i mig själv som då tror jag. när vi bara är han och jag och kaffe och ljus och kravlöshet och uppäten frukost i magen finns. en sådan ynnest. vi har gjort alldeles för lite av det här denna höst. inte tagit oss tiden och jag tänker på det min syster sa i ett tal till alex i helgen på hans tjugofemårs fest - att inte ta för givet. och det är alltid så klyschigt sant. att inte ta för givet. varken att få ha tak över huvudet, att få ha uppäten frukost i magen eller att få ha varandra och en trygg relation att lägga sitt huvud mot i början av en söndagsmorgon. 
ä.
4 kommentarer