Att kapitulera.

 
Jag hade bestämt mig redan innan att i år skulle det inhandlas en svart vårjacka. Eller vare fall en neutral en. Eftersom jag är hopplös på att vara genomtänkt i min shopping består ju nämligen min garderob av inget annat än en blandning av kaosartade färger. Gärna de färgstarka. Senapsgul, röd och blå. Allt för mycket prickigt. Ingenting matchar. Alls. Så med min vuxna förnuftiga hjärnhalva tänkte jag "då är det mer praktiskt med en neutral jacka" så inga färger skär sig. Moderiktigt beslut, right?
 
 
Så stegade jag in på en affär med målinriktad blick. Svart, svart, svart. Men innan jag ens hann börja så hängde den där. Bara sådär, som det största hånet nånsin skådat för en färgjunkie. Jag kapitulerade direkt. Föll ner på knä, slav under min egna kärlek för senapsgult och kröp på alla fyra in i omklädesrummet och testade. Blev kär. Sneglade på den svarta men ack, den hade ingen chans. Så med svansen (i smyg glatt viftande) mellan benen pröjsade jag femhundra kronor vid kassan och sprang sedan hem i ivrig förtjusning klappandes händer.
 
 
Så nu hänger den här hemma i väntan på att våren kommer tillbaks. Den största jäkla senapsgula kärleken ever. O så gick det med försöket att inhandla någonting med neutral färg... Jag kapitulerar helt enkelt. Inser att mitt öde helt enkelt är föralltid färgglad och jävligt omatchande. 
6 kommentarer