fragment ifrån en bröllopshelg.

vi gifte ju oss i somras. det var nog det finaste jag någonsin fått vara med om. jag kommer aldrig kunna skriva om vår dag i kronologisk ordning, för det går bara inte. men här är små fragment. det lär komma fler, då o då. 
 
 
när vi på fredagen packade in oss i hela tre överfyllda bilar + släp och styrde kosan mot strängnäs. hur vi fixade hela dagen i lokalen tillsammans med våra närmsta och att det var så himla, himla fint alltihop redan då. inuti min bröstkorg sjöng det av lycka. på kvällen checkade samma gäng in här. alla i samma korridorr. vi grillade, några tog ett kvällsdopp och sen fick vi alla somna till ljudet av en rockkonsert som hölls några kilometer bort. lite som att vara på det bästa lägret en kan tänka sig. 
 
 
där. på lördagsmorgonen. när vi vaknat upp i det mysiga vandrarhemmet. med våra syskon, deras respektive och våra närmsta vänner i rummen bredvid. hur vi tittade på varandra, jag och alex och sa "idag gifter vi oss". och när jag några timmar senare sitter i ett rum med öppet fönster mot en blomstrande trädgård, har vänner som kommer med kaffe och choklad, målar mina tånaglar och är allmänt skitfina konstant och så min syster med locktången i högsta hugg. och hur vi mest brast ut i konstanta asflabb för att lockarna först bara blev någon slags version av ortodoxa skruvlockar. och hur jag alltid är som barnsligt lyckligast då. i asgarvet med min syster. men sedan däremellan, när rummet bara bestod av oss två, blev rörda och fick trycka tillbaks tårar som inte fick förstöra pålagt smink. och hur jag tittade johanna i ögonen, också en av dagens toastmadame som fixat i all oändlighet och sa "du, du ska veta att jag redan är så himla lycklig och nöjd" och menade det. 
 
 
och så han. varma, bruna, mjuka skäggiga karl jag fan älskar mig tokig över. i ett rum bort från mig...
 
 
... med darriga händer av nervositet. och tårar som redan rann. 
 
 
känslan av hur jag fick på mig klänningen och fick sväljasväljasvälja för att inte börja jättegråta av all kärlek som redan omringade dagen. 
 
 
den här raden av mamma, pappa, bästis, syster och barndomsvän och deras rörda, mjuka och kärleksfulla blickar på oss. för att inte prata om min skruttiga morfars hulkgråt bakom mamma, haha, åh. 
 
 
plötsligt vara gifta. stå i en skogsdunge och tyst viska "hej" till varandra i alla känslostormar. 
 
 
hur jäkla fint allt var. visionären inom mig kurrade som en nöjd katt. 
 
 
hur vi satt där längst fram på varsin trästol i flera timmar och bara grät, skrattade och överraskades flera gånger om. hur alex var konstant röd om kinderna av alla känslorna. hur jag var så i nuet. och alla tal. hur jag vill berätta om vartenda ett. hur speciellt just varje tal var. men det går inte. för då måste man veta så mycket mer. om relationer, om försoning, om upprättelse och om sånt som inte går att skriva ner. men jag bär med mig det för alltid. allas mod. allas generositet. välvilja och kärlek. och! hur satans fantastiskt jäkla roliga som många i våra liv är. höll typ på och få seriösa whiplash skador av mina konstanta kastar-bak-huvudet-av-asflabb. 
 
 
och så alla blickar. igen och igen. som den när min pappa ser på alex. eller när alexs pappa tittar på oss, med både nervositet, tillbakatryckta tårar och oändlig kärlek. 
 
 
om maten. den färgglada, vackra, goda maten upplagd på vackra fat, skålar och korgar ute i "stallet" på två robusta träbord. allting hemmalagat. av oss men främst av familj och släkt. det var den finaste jäkla kärleksförklaringen hela bröllopshelgen, tror jag. att alla bidrog. ville ge. där stod marinerad kyckling och fläskfile, noggrant skurna tunna rädisor i potatissallader, ihoprörda såser, frukt hängandes i klaser, nybakat bröd, caprese och gott i massvis. jag njöt fast jag knappt fick i mig någon mat. det var svårt att äta. 
 
 
minnet av hur alla generationer var där. men också ifrån alla delar av sverige. alltifrån en skröplig morfar till sjuåriga olle, ifrån piteå till göteborg. alla kom. och jag battla i fulast-grimas-vinner med pojkarna och tror nog jag (definitivt - jag menar, kolla) vann. 
 
 
dom sabla bröllopshäftena. som vi kämpat som idioter för. där vi framförallt hade vi skrivit genomtänka meningar om alla. maj god vad vi kämpade med att komma på roliga, fina och kluriga meningar om alla. vi ville liksom ge det på något sätt. låta alla få läsa om sig själva, känna sig sedda. och finast det var när jag tagit efterrätt på efterrättsbuffén, alex fastnade i samtal med någon på utegården och toastmadames hade berättat att det var fri sittning från och med nu. direkt stegade david (10), jakob (8) och olle (7) fram och satte sig precis vid mig och ville diskutera dagen. och david han tog med sig ett bröllopshäfte och sa "läs om mig". så jag läste högt om det vi skrivit om honom i häftet;
 
"David är 10 år gammal, älskar fartyg och har till och med en båtbok han skriver upp all båtar han sett i. David är grym på spelet Slither, har det snällaste hjärtat och är omtyckt av många. Han är bebisen Sara fortfarande minns magin i att få hålla när han bara var två dagar gammal och därför alltid varit extra speciell att få se växa upp. Han är Saras kusin, storebror till Jakob och Olle och son till Katti och Johan. Kallade flygplan för ”fyfan” som liten"
 
efter jag var klar, mötte han min blick och log försiktigt och lite stolt. fem minuter senare rörde han försiktigt vid min arm och frågade "kan du läsa min igen?". då svällde hjärtat lite till, för att ett barn njuter av att få höra om hur mycket någon tycker om honom och jag tänkte att det nog ändå var värt med de där sabla bröllopshäftena trots allt. 
 
 
för att vi bootyshakeade á la klassisk holmberg och för att jag fortfarande kan skratta åt pappas söta lilla (mindre dansanta) stjärt när vi annars är tre kvinnor av big booty sorten i vår familj. och hur pappa i sitt tal (om jag inte minns fel) berättade om den tuffa perioden när johanna också hade kommit in i puberten och han plötsligt stod i tvättstugan och försökte sortera tre kvinnors lika stora trosor. hehe. 
 
 
och så vi, såklart. man och fru med sömnbrist i kroppen sedan tre dagar tillbaka av allt fix men totalt överjävligt lyckliga. lite så som det ska va. en av de största känslokompotterna en kan va med om.  
 
och det får vara de små fragmenten ifrån den där fantastiska bröllopshelgen för denna gång. det finns så mycket. så det kommer säkert mer. men om allt, det kommer jag aldrig lyckas återberätta, för om sånt som är mäktigt och snudd på ren magi går sällan att beskriva fullt ut, tror jag.
 
3 kommentarer

om bröllopsplanering.

 
jahopp. plötsligt tre veckor kvar. de kommer i vågor. ena timmen lugn som en filbunke, andra helt lamslagen av stressen. och när folk frågar så känner jag mig ambivalent. för jag längtar så himla mycket till bröllopshelgen. men jag längtar också lika mycket till efteråt. kanske främst för att jag är så trött på att komma på vad jag har för åsikt. vilka blommor tycker jag är fina, hur ska mitt hår se ut, vem ska egentligen sitta med vem, hur ska maten läggas upp och till vilken sabla låt ska vi gå in till. jag är så innerligt less på bröllopsbranschen. jag har försökt spjärna emot ända ifrån början. nej till bröllopstidningar. nej till brudbutiker. nej till bröllopsbloggar. nej till bröllopsforum. nej till folks allmänna åsikter. nej till enhetliga färgscheman. nej nej nej. NEJ. för jag har vetat att jag inte gillar den där världen. alls. den är inte min. inte minst fick jag ett kvitto på det när jag ändå råkade säga "jag letar smink till mitt bröllop" hos ett sminkmärke. oh maj god. jag och emma gick därifrån helt utpumpade och jag med knappt tre grejer i påsen men över tusen kronor fattigare. idag ska jag lämna tillbaka det mesta. gör om, gör rätt. kanske det som varit mest tydligt under vår planering. gör om, gör rätt när det inte känns bra.
 
 
självklart att jag svajjat lite upp å ner under de senaste månaderna gällande bröllopsplaneringen (det är nog oundvikligt) MEN jag är faktiskt så jädra stolt över mig och alex. för vi gör det bra. och framförallt gör vi det tillsammans. och när vi ibland råkar hamna i typiska roller har vi pratat om det också och försökt hitta verktyg för att bryta det. och när vi råkat börja göra eller tänka utifrån andras ramar har vi pratat pratat pratat och sedan gjort om och gjort rätt för oss. så att det ska kännas rimligt, önskvärt och bra i magen. vi har satsat på avslappnat, roligt och med ambitionen att få vara gäster att känna sig sedda och uppskattade. det blir lek, buffé, glimt i ögat och kärlek. vi gör allt själva med hjälp från nära och kära. om det tar massa tid? verkligen. men vi gör det med stort engagemang, omtanke och hjärta. om vi lägger massa pengar på det? oh ja. vi kommer snudda någonstans mellan 70-80. ändå har jag förstått att det i mångas ögon knappt är någonting. vilket gör mig ännu mer provocerad av industrin (haha) men också stolt över mig och alex. att vi samlar ihop det vi kan och vill (!) samla ihop till den här dan och gör ett sjujädra bröllop utifrån det. 
 
 
och kvar på listan nu? massor. men först ska jag lämna tillbaka det överprisade sminket, unna mig ett set bra sittande underkläder till klänning, inhandla papper till skrivaren, någon cool sjal att ha över axlarna, skriva om några till personer i bröllopshäftet och skriva ut namnlappar. och fortsätta längta till den där bröllopshelgen som nu infinner sig om exakt tre veckor men också fortsätta längta till efteråt. när vi bara kan få va. slippa spjärna emot en industri och åsikter som är överhajpade. bara åka till den där hyrda stugan, klä av oss nakna, bada i sjön, släppa ambitionerna, inte ta ansvar mer än över vad vi ska grilla till kvällen. livet helt enkelt. puss å kram till alla blivande bröllopspar, gör det som känns rätt i maggropen. liksom på riktigt faktiskt känna efter, det är viktigt. ser fram emot att ge mina bästa tips sen, för att förhoppningsvis vara en frisk fläkt som visar att en viss budget + grymt bröllop går ihop. 
4 kommentarer

om ett vigselsamtal.

 
vi har vigselsamtal med farfar över mina föräldrars köksbord en fredagskväll. farfars rynkor är mjuka och snälla runt hans ögon. han lyssnar långsamt in oss och det slår mig för en sekund när min blick vilar i hans att han är lik min pappa som också har de där mjuka och snälla rynkorna runt hans ögon. att i honom finns pappa och i pappa finns jag och i farfar finns jag också och så finns vi tillslut alla i varandra. det är plötsligt slående fint att det är just så. att delar av oss finns i varandra. han frågar oss om förlåtelse, skrattet och det våra hjärtan slår för. jag och alex turas om att öppet berätta medan skymningen faller utanför. vi berättar om tviveln som funnits, om att välja helhjärtat, vi berättar om den finaste vänskapen vi vet och om det som varit svårt och det som blivit vår styrka. om att vara två och samtidigt var för sig. och om skrattet berättar vi, det bubblande förlösande skrattet och tonårspassionen som, ja, mot alla odds faktiskt, blev till vår livs kärlek. när vi åker hem lägger alex handen på mitt knä och säger "det känns fint att det blir din farfar som viger oss" och jag nickar. jättefint till och med. 
2 kommentarer