fragment ifrån en bröllopshelg.

vi gifte ju oss i somras. det var nog det finaste jag någonsin fått vara med om. jag kommer aldrig kunna skriva om vår dag i kronologisk ordning, för det går bara inte. men här är små fragment. det lär komma fler, då o då. 
 
 
när vi på fredagen packade in oss i hela tre överfyllda bilar + släp och styrde kosan mot strängnäs. hur vi fixade hela dagen i lokalen tillsammans med våra närmsta och att det var så himla, himla fint alltihop redan då. inuti min bröstkorg sjöng det av lycka. på kvällen checkade samma gäng in här. alla i samma korridorr. vi grillade, några tog ett kvällsdopp och sen fick vi alla somna till ljudet av en rockkonsert som hölls några kilometer bort. lite som att vara på det bästa lägret en kan tänka sig. 
 
 
där. på lördagsmorgonen. när vi vaknat upp i det mysiga vandrarhemmet. med våra syskon, deras respektive och våra närmsta vänner i rummen bredvid. hur vi tittade på varandra, jag och alex och sa "idag gifter vi oss". och när jag några timmar senare sitter i ett rum med öppet fönster mot en blomstrande trädgård, har vänner som kommer med kaffe och choklad, målar mina tånaglar och är allmänt skitfina konstant och så min syster med locktången i högsta hugg. och hur vi mest brast ut i konstanta asflabb för att lockarna först bara blev någon slags version av ortodoxa skruvlockar. och hur jag alltid är som barnsligt lyckligast då. i asgarvet med min syster. men sedan däremellan, när rummet bara bestod av oss två, blev rörda och fick trycka tillbaks tårar som inte fick förstöra pålagt smink. och hur jag tittade johanna i ögonen, också en av dagens toastmadame som fixat i all oändlighet och sa "du, du ska veta att jag redan är så himla lycklig och nöjd" och menade det. 
 
 
och så han. varma, bruna, mjuka skäggiga karl jag fan älskar mig tokig över. i ett rum bort från mig...
 
 
... med darriga händer av nervositet. och tårar som redan rann. 
 
 
känslan av hur jag fick på mig klänningen och fick sväljasväljasvälja för att inte börja jättegråta av all kärlek som redan omringade dagen. 
 
 
den här raden av mamma, pappa, bästis, syster och barndomsvän och deras rörda, mjuka och kärleksfulla blickar på oss. för att inte prata om min skruttiga morfars hulkgråt bakom mamma, haha, åh. 
 
 
plötsligt vara gifta. stå i en skogsdunge och tyst viska "hej" till varandra i alla känslostormar. 
 
 
hur jäkla fint allt var. visionären inom mig kurrade som en nöjd katt. 
 
 
hur vi satt där längst fram på varsin trästol i flera timmar och bara grät, skrattade och överraskades flera gånger om. hur alex var konstant röd om kinderna av alla känslorna. hur jag var så i nuet. och alla tal. hur jag vill berätta om vartenda ett. hur speciellt just varje tal var. men det går inte. för då måste man veta så mycket mer. om relationer, om försoning, om upprättelse och om sånt som inte går att skriva ner. men jag bär med mig det för alltid. allas mod. allas generositet. välvilja och kärlek. och! hur satans fantastiskt jäkla roliga som många i våra liv är. höll typ på och få seriösa whiplash skador av mina konstanta kastar-bak-huvudet-av-asflabb. 
 
 
och så alla blickar. igen och igen. som den när min pappa ser på alex. eller när alexs pappa tittar på oss, med både nervositet, tillbakatryckta tårar och oändlig kärlek. 
 
 
om maten. den färgglada, vackra, goda maten upplagd på vackra fat, skålar och korgar ute i "stallet" på två robusta träbord. allting hemmalagat. av oss men främst av familj och släkt. det var den finaste jäkla kärleksförklaringen hela bröllopshelgen, tror jag. att alla bidrog. ville ge. där stod marinerad kyckling och fläskfile, noggrant skurna tunna rädisor i potatissallader, ihoprörda såser, frukt hängandes i klaser, nybakat bröd, caprese och gott i massvis. jag njöt fast jag knappt fick i mig någon mat. det var svårt att äta. 
 
 
minnet av hur alla generationer var där. men också ifrån alla delar av sverige. alltifrån en skröplig morfar till sjuåriga olle, ifrån piteå till göteborg. alla kom. och jag battla i fulast-grimas-vinner med pojkarna och tror nog jag (definitivt - jag menar, kolla) vann. 
 
 
dom sabla bröllopshäftena. som vi kämpat som idioter för. där vi framförallt hade vi skrivit genomtänka meningar om alla. maj god vad vi kämpade med att komma på roliga, fina och kluriga meningar om alla. vi ville liksom ge det på något sätt. låta alla få läsa om sig själva, känna sig sedda. och finast det var när jag tagit efterrätt på efterrättsbuffén, alex fastnade i samtal med någon på utegården och toastmadames hade berättat att det var fri sittning från och med nu. direkt stegade david (10), jakob (8) och olle (7) fram och satte sig precis vid mig och ville diskutera dagen. och david han tog med sig ett bröllopshäfte och sa "läs om mig". så jag läste högt om det vi skrivit om honom i häftet;
 
"David är 10 år gammal, älskar fartyg och har till och med en båtbok han skriver upp all båtar han sett i. David är grym på spelet Slither, har det snällaste hjärtat och är omtyckt av många. Han är bebisen Sara fortfarande minns magin i att få hålla när han bara var två dagar gammal och därför alltid varit extra speciell att få se växa upp. Han är Saras kusin, storebror till Jakob och Olle och son till Katti och Johan. Kallade flygplan för ”fyfan” som liten"
 
efter jag var klar, mötte han min blick och log försiktigt och lite stolt. fem minuter senare rörde han försiktigt vid min arm och frågade "kan du läsa min igen?". då svällde hjärtat lite till, för att ett barn njuter av att få höra om hur mycket någon tycker om honom och jag tänkte att det nog ändå var värt med de där sabla bröllopshäftena trots allt. 
 
 
för att vi bootyshakeade á la klassisk holmberg och för att jag fortfarande kan skratta åt pappas söta lilla (mindre dansanta) stjärt när vi annars är tre kvinnor av big booty sorten i vår familj. och hur pappa i sitt tal (om jag inte minns fel) berättade om den tuffa perioden när johanna också hade kommit in i puberten och han plötsligt stod i tvättstugan och försökte sortera tre kvinnors lika stora trosor. hehe. 
 
 
och så vi, såklart. man och fru med sömnbrist i kroppen sedan tre dagar tillbaka av allt fix men totalt överjävligt lyckliga. lite så som det ska va. en av de största känslokompotterna en kan va med om.  
 
och det får vara de små fragmenten ifrån den där fantastiska bröllopshelgen för denna gång. det finns så mycket. så det kommer säkert mer. men om allt, det kommer jag aldrig lyckas återberätta, för om sånt som är mäktigt och snudd på ren magi går sällan att beskriva fullt ut, tror jag.
 
5 kommentarer
Sannas rum

Så oooerhört fint! Blir helt rörd. Har lipat hela morgonen så klart att det kom en översvämning nu också! Så himla fint. Du är fin, ni är fina. Fantastiskt! Stor kram.

Svar: Men åh, fina, fina, fina du! Tack <3 DU är fin. Massa kärlek!
Sara Holmberg

Isabell

Alltså åh, känner inte dig ens lite men sitter och grinar. Så HIMLA HIMLA fint. Vill också uppleva detta med min kärlek sedan 8,5 år tillbaka. Alltså era pappors blickar, stämningen i alla bilder. Dör <3

Svar: Men ÅH, jag blir ju som alldeles mossigt varm över att läsa det. <3 Tusen miljoners tack och du, det kommer du att få uppleva, det är jag alldeles säker på. Kram!
Sara Holmberg

lovisa

trodde inte man kunde rysa så många gånger i följd som jag gjorde av det här inlägget. bröllopshäftena, morfars gråthult och trossorteringen. herregud sara så vackert och äkta <3

Svar: men åh, vad ska man ens svara på en sån här varm och fin kommentar? tusen miljoners tack. <3
Sara Holmberg

Mimmi

Wow vilket fint bröllop och du skriver så vackert!
Du ger mig så mycket inspiration till mitt bröllop, som kommer att ske sommaren 2018 :D

Johanna

Insåg att jag skrev under fel inlägg förut så här kommer samma text igen :D Hej Sara! Jag tyckte att era festprogram var så oerhört fina (!) och då jag och min sambo ska gifta oss i augusti med lite lantligt tema så måste jag passa på och fråga hur ni har gjort med jutesnöret? :D Har ni fäst det på något speciellt vis eller sitter det lite löst runt om? :) Tacksam för svar :)