en vardag att trivas i.

 
torsdag och vi vaknar upp till sol. i ett svagt ögonblick hade jag tydligen smsat från jobbet sent igår att jag skulle kirra tentaplugg-pepp-frukost till alex. jag är ju ingen direkt morgonalert människa, så det tillhör ovanligheterna att jag orkar gå upp ensam för att fixa frukost. men efter att vi legat intrasslade i skrynkliga lakan och andats äcklig morgonandedräkt på varandra och klappat en kickandes tjorven godmorgon (vars favoritställningen de senaste tre dagarna är att kicka mot urinblåsan konstant. kom igen liksom?) stekte jag bananpannkakor för å bjussa på. 
 
efteråt: obligatorisk morgonbajs för att sedan bege oss ut i detta ↑. supersoligt men med blåst ifrån alaska. vi halvskrek för å höra varandra och mina öron höll på å trilla av kyla. alex tränade seven-minutes medan jag stod bredvid som någon slags hitte-på-preggo-pt och tjoade "grymt" stup i kvarten. 
 
 
och sen har jag mest legat i soffan med en bok som noggrant avhandlar ämnet resiliens och barn med riskfyllda barndomar. intressant. men jävlar vad trött jag blir av att läsa och försöka processa massa ny fakta i flera timmar. jag orkar hålla koncentrationen i max en halvtimme. det måste ju ändå vara ett rätt kasst medelmått? men hjärnan, ja, den spritter så gärna över till andra tankar. det där med att leva med en kreativ luststyrd hjärna, va. svår att bemästra vissa dagar. men när alarmklockan börjar ringa kl 14 tjuter jag lyckligt ut ett "LUNCH!!" till alex, sätter på stevie wonder i högtalaren och dansar in lite energi i kroppen igen medan veggolasagnen får värmas i mikron. 
 
 
och sen? sen ligger jag på alexs bröstkorg i en kvart innan jag målar lite färg på ansiktet, packar ner matlåda och bok i ryggsäcken för att sen åka in mot ett jobbpass på tre timmar. efter det tänkte jag köpa mig mitt tredje paket av novalucol (100 st paketet, of course) för jag vågar knappt gå någonstans utan dom. (vidriga) sura uppstötningar är nämligen mitt preggo-signum. och så läsa de där kvarstående hundra sidorna i resiliens-boken. pjuah. 
 
och ibland, eller ja, säkert till och med rätt ofta, är en torsdag inte mer än så. soliga morgonar, tjorvens kickar, uppvärmda rester, kurslitteratur och lite jobb. en och annan puss, ett sms till en vän och en hjärna som spritter lite överallt i tankarna däremellan. å just såna torsdagar kan tamejfan vara det finaste, jag vet. en vardag att trivas i. efter depressions/låg-år är det fortfarande det jag kan njuta allra, allra mest av - trivas i vardagen. 
0 kommentarer