bitar ur ett påbörjat februari.

vaknar upp till en första februari.
jag har längtat till att månaden ska slå över hit.
januari var så himla lång.
och jag längtar så himla mycket till våren.
 
men fast det äntligen är februari, gråter jag på toan.
virar morgonrocken hårt om mig.
levererar bröllopsbilder och stirrar tomt ut genom ett grått fönster.
vi åker till barnmorskan.
Tjorven sparkar glatt och vi får höra hjärtslag.
mina värden är tydligen exemplariska. 
vi äter lunch efteråt.
konstaterar att min kropp hittills har varit en schysst preggokropp. 
och att kanske vi borde rensa förrådet, så vi kan börja kolla efter blocket-barnvagnar att försöka fynda.
 
jag ska åka till jobbet efteråt. 
alexs blick är snäll och försiktigt utforskande. 
såsom den alltid är när han väntar in mig.
"känner mig skör idag", klämmer jag tillslut ur mig. 
han drar in mig i sin famn "men skit i jobbet då, åk hem med mig"
jag skakar på huvudet. 
 
åker till jobbet. 
åker hem åtta timmar senare. 
alex möter mig i hallen
böjer sig ner på knä och börjar ta av mig mina skor. 
jag börjar skratta, "du, så stor är jag inte än"
men han insisterar och då börjar jag stilla gråta. 
 
för att någon ibland börjar ta av ens skor, för att visa att
- du, jag finns här, släpp in mig. 
 
 
 x
 
 
när vi släckt ljuset på sängbordet, ligger vi hand i hand en stund i mörkret. 
det där med att skeda går liksom inte längre, alexs kropp känns som en kamin mot min redan övervarma preggokropp. 
så vi håller hand, som ett litet pensionärspar numera. 
alex frågar om det finns någonting jag ser fram emot i vår. 
jag ligger tyst, funderar. 
"det kanske låter fjuttigt men jag längtar så himla mycket till att se tussilagos vid vägkanten igen"
 
 
x
 
 
känner en underliggande stress.
för tydligen ska en bebis äntra livet om bara fyra månader. 
det är liksom ingenting. man hinner ju knappt dricka en kopp kaffe på det. 
och jag som skulle vilja hinna både ta körkort, måla byråer, jobba extra för sparbudgeten, vara ännu vassare i företaget, göra vårt hem mer till hem, träffa brudpar och samtidigt pyssla ihop fotoalbum om den där tågluffen vi gjorde för tre år sedan. och njuta av våren. och klara plugget. och kanske jag borde läsa någon bok om förlossning föresten?
5 kommentarer
Stina | Stinas tillvaro

Snööööörvel, bröt ihop av första texten - så fint du skriver och så fina ni är! <3

Svar: Men PUSS, och tack <33
Sara Holmberg

My

Du skriver så levande och igenkännandefaktorn är så hög att jag får blinka bort tårar i ögonen.

Man kan övningsköra med babystol i baksätet, måla byrå går alldeles utmärkt medan plutten sover i vagnen, skit i förlossningsbok det blir ändå aldrig som det står där, det finns mängder med människor med driv som klarar sig fenomenalt utan dokumenterd examen, även om du inte har fotoalbumet har du minnena med dig i hjärtat och det finns inget som gör ett hem så levande som en liten sparvel. Sara, det kommer gå fint <3

Jag blev inget annat än rikare sen jag blev mamma, inte mätt i pengar, men i allt annat. Sara, det kommer gå fint <3

Stor kram!

SaraH

Så glad, så glad att du skriver igen, och så glad, så glad för er och Tjorvens skull :) För bortom allt det omtumlande med att ett barn kommer till en så är det bara kärlek. Så stort. Lycka till <3

Wilda

Så berörande. Blir så väldigt rörd och tagen av din text. Tack för att du skriver och skickar ut känslor.

Maya

Älskar att följa gravida, oavsett hur vår graviditet/förlossning/allt annat ser ut så går ingen av oss omärkta in i moderskapet. Det är mäktigt
Älskar också hur bra o modigt (?) du beskriver det "inte så lätta" i livet, det blir inte becksvart o inte rosenskimrande utan just så som livet kan vara ibland
O känn ingen stress över att läsa bok om förlossningen, vill man inte behöver man inte, kroppen vet vad den gör. Det enda man behöver göra är egentligen att lita på det o våga följa med när det är dags. Vi är byggda för att föda barn o du kommer klara det som en kämpe oavsett om du hunnit läsa om det eller inte 💪🏽