om ett vigselsamtal.

 
vi har vigselsamtal med farfar över mina föräldrars köksbord en fredagskväll. farfars rynkor är mjuka och snälla runt hans ögon. han lyssnar långsamt in oss och det slår mig för en sekund när min blick vilar i hans att han är lik min pappa som också har de där mjuka och snälla rynkorna runt hans ögon. att i honom finns pappa och i pappa finns jag och i farfar finns jag också och så finns vi tillslut alla i varandra. det är plötsligt slående fint att det är just så. att delar av oss finns i varandra. han frågar oss om förlåtelse, skrattet och det våra hjärtan slår för. jag och alex turas om att öppet berätta medan skymningen faller utanför. vi berättar om tviveln som funnits, om att välja helhjärtat, vi berättar om den finaste vänskapen vi vet och om det som varit svårt och det som blivit vår styrka. om att vara två och samtidigt var för sig. och om skrattet berättar vi, det bubblande förlösande skrattet och tonårspassionen som, ja, mot alla odds faktiskt, blev till vår livs kärlek. när vi åker hem lägger alex handen på mitt knä och säger "det känns fint att det blir din farfar som viger oss" och jag nickar. jättefint till och med. 
3 kommentarer
Beatrice

Åh, men så vackert! Sara, du fångar mig som vanligt med dina texter, och jag är så glad att du bloggat lite igen! Har saknat dina fina inlägg!

Svar: PUSS vad varm jag blir över att du är kvar, trots bristande bloggande.
Sara Holmberg

Beatrice

Här får du förresten ytterligare några utropstecken, eftersom det blev lite brist i förra kommentaren (OBS! Ironi!): !!!!!!!

Svar: Alltså, hahaha! Du är underbar !!!!!!!!! (du fick några extra tillbaka <3 hehe)
Sara Holmberg

Johanna

Hej Sara! Jag tyckte att era festprogram var så oerhört fina (!) och då jag och min sambo ska gifta oss i augusti med lite lantligt tema så måste jag passa på och fråga hur ni har gjort med jutesnöret? :D Har ni fäst det på något speciellt vis eller sitter det lite löst runt om? :) Tacksam för svar :)