jag stannar, jag går.

 
hej igen. jag kommer vara kvar här. i min lilla egna pärla. jag vågar inte släppa riktigt än. men jag kommer finnas mer uppdaterad här nu. så som jag egentligen vetat att det skulle bli ifrån början när hela sarasblick-grejen satte spurt. jag är mån om att ha ett personligt varumärke och därför är en personlig blogg på den plattformen given. jag är fortfarande jag där såklart. fast lite mer medveten, det måste jag ju ändå säga. inte lika blottad. inte lika naken. fast ändå inte för tillgjort, det är viktigt att vara transparent, det står jag fast vid. till å med i sitt varumärke. men nä, det blir inte riktigt som här, det blir det inte. men det blir fint ändå, på sitt sätt, det blir det. så följ gärna där också vetja. så ses vi kanske både där o här. puss å kram för alla fina ord som passerar här. ni verkar fantastiska!
ä.
5 kommentarer

här.

jag hinner inte hit. vet inte ens längre om jag vill hinna hit. jag bygger hemsida till sarasblick. tänker att all min energi kommer gå dit sen ändå tillslut. men även om jag alltid eftersträvar att vara hyfsat transparent och ärlig även i vem jag är och hur livet kan vara i mitt företagande också är det ändå inte som här. för här kan jag berätta om hur någon nära precis gick bort och hur jag fick åka hem mitt under arbetsdagen, krypa ner i sängen och sedan hålla om en gråtande kropp i flera timmar. här kan jag berätta om pendlandet mellan dröm och feghet. här kan jag berätta om hur jag drabbas av skuldkänslor över att kanske vilja jobba med något så pass ytligt när det är djupt rotat i mig att ens jobb ska vara något av större värde för andra människor. här kan jag berätta om att stina wollter lärt mig så mycket fint om kroppacceptans på bara några månader (följ henne på instagram, hon är knäpp och fantastisk). här kan jag berätta om att bröllopsplaneringen ibland bara känns som universums sämsta jävla skämt när det hela känns övermäktigt och jobbigt. här kan jag berätta om hur svårt det är att ibland vara vuxen. här kan jag berätta om min egna vilsenhet, om hur liten jag stundvis kan vara och samtidigt hur jag är min egna bästa superkvinna. 
 
här kan jag vara människa. precis som ni. ful och fin och allt däremellan. det är fint. även om jag inte hinner hit längre. och det är väl så det få va innan något bättre besked landar i mig. ibland hinner jag. ibland rinner orden ur mig hit. ibland, ibland inte. 
ä.
2 kommentarer