det räcker också som nyårslöfte.

dagen efter nyår känns det oroligt i bröstkorgen. kanske för att ett nytt år gör att så mycket inom en ställer sig på sin spets. det blir så tydligt att ett nytt år faktiskt passerat, att ett nytt kom och att alla förväntningar, förhoppningar, drömmar blev uppfyllda och andra totalt krossade. någon står inför ett nytt år nysepererad. en annan nyförälskad. en tredje är förväntansfull, en fjärde skräckslagen. det darrar för många av oss. på lika olika sätt. 
 
en vän ringer och gråter. en annan sitter med huvudet lutad mot min bröstkorg och gör detsamma. sen gråter jag en skvätt också tillslut. vi skrattar efteråt. skämtsamt sägs det "jahopp, vilken bra början på ett nytt år det här var då". jag lägger huvudet på sned och säger försiktigt emot. tänker att tvärtom. att våga släppa ut sin välgrodda skit innanför bröstkorgen är det bästa. att yttra våra rädslor gör oss friare. när vi släpper ut gråten, forsar kärleken in igen lite lättare. och så måste vi finnas där. tillsammans, även på nyårsdagen. pilla någon i håret och berätta att du, du kommer uppleva lycka igen, jag lovar. eller du kommer visst att komma dit du önskar. eller bara att du duger. du duger, du duger, du duger. trösta varandra med att förändring är många gånger fint, klokt och bra men att det också kan få ta tid och att man på vägen alltid är lika värdefull. att vi är bra nu. vi måste inte alltid, i varje sekund se framåt. det är okej att stå still. ta en extra kopp kaffe. kyssa en älskad lite längre. andas i naturen. tycka om sig själv för det man är. bara stå kvar en stund. det räcker också som nyårslöfte - att fortsätta finnas. 
3 kommentarer
Agnes

Vad fint skrivet!
Håller verkligen med om att det är så viktigt att känns in sig själv som det verkligen är mörkt som ljust. Det kommer liksom något fint ur det mesta och löftet att bara vara här är verkligen tillräckligt. <3

Svar: Tusen tack, Agnes! Jamen jag tycker då också det, verkligen. Lätt att glömma bort ibland tror jag, att det räcker med att bara räcka så att säga :) Stor kram!
Sara Holmberg

E

<3

Svar: puss!
Sara Holmberg

Beatrice

Gud vad jag behövde det där, just precis just nu. Här sitter jag, ensam och gråtandes på hotellrummet, för att jag är rädd för att få ont i benen i en större backe när jag knappt klarade den minsta. Jag har aldrig åkt skidor, och allt bara gör ont, känns konstigt och är precis allt det jag trodde att det skulle vara, det vill säga inte alls min grej. Ändå följde jag med sambon och hans föräldrar (som åkt typ.. alltid?) till Norge för att testa. Så tack för den här texten, för jag duger visst ändå, fast jag nog inte kommer lära mig att älska åka skidor.

Svar: Men åh, Bea! Haha, var nästan tvungen att skratta lite för det här med just skidåkning för I FEEL YA. Jag kan inte heller åka skidor och har känt mig exakt sådär jäkla skitdum när jag försökt och ska lära mig på "äldre dar" bland massa svensson-svennisar som typ föddes på ett par skidor. May the force be with you, jag vet hur det är. Du får trösta dig med att du ändå följde med och kan "bidra" med annat i umgänget, det är jag övertygad om :) Och heja dig för att du i alla fall testar! JA du duger. <3 !
Sara Holmberg