puttrande grytor och en slängd kökshandduk över hans axel.

 
"nu lagar vi middag" tjuter han ut i lägenheten prick kl 18. jag suckar lite tyst för mig själv, för det är måndag och den förlamande oh-my-god-jag-orkar-fan-ingenting-tröttheten som brukar slå till en trettio minuter efter att man kommit hem från jobbet har definitivt slagit till hos mig med råge. men plikttroget går jag till stereon i vardagsrummet, slår på en lugn lista med lagom sväng i och släntrar sedan måndagstrött in i köket. han står redan nöjt hummandes vid köksbänken med ena kökshandduken slängd över axeln och hackar grönsaker. "ge mig blomkålen, potatis och två morötter från kylskåpet, tack" säger han. jag dyker ner i kylskåpet. gräver fram hans ingredienser. sträcker fram dem till honom, han ger mig en glad blick. jag smälter lite. han är så himla fin när han njuter av att göra något. jag ålar mig in mellan hans kropp och diskbänken och försöker sno åt mig hans uppmärksamhet med pussar vid hans nyckelben. han pussar mig lätt på pannan och säger sen bestämt "nähäru, masterchief lagar mat nu". jag fnissar till men ger mig. jag sätts på uppdraget att göra papadoums. men sitter sen mest på en köksstol bredvid och ser på när han hackar, måttar, hettar upp stekpannor och ständigt glatt hummar med den där nöjda profilen som han får när han njuter av något. jag ler. och provsmakar lydigt från hans framåtsträckande sked ibland. nickar gillande och säger "mm gott". sedan konstaterar han, någon halvtimme senare, nöjt "då vare klart!" och jag serveras den godaste vegetariska indiska grytan jag vet. en helt vanlig måndag. där det ibland bara krävs en puttrande gryta och en kökshandduk slängd över hans axel för att känna att livet är bra vackert, det. 
ä.
1 kommentar
ISA

detta får en ju att sakna samboskap <3

Svar: haha, ja! ;)
Sara Holmberg