om helheter (& ett tack).

först - tacktacktack (!) för all fin respons över inlägget om bröllopskroppen. det stärker och tröstar mig att jag kan få ge igenkänning och en dos jävlaranamma till andra eftersom det är min egna mest effektiva medicin på att bli stärkt igen - igenkänning och att få bolla det. tack också för att ni kommenterar överhuvudtaget, det gör mig så sablans glad. på bloglovin' har jag exakt 97 följare och det är en liten fis i rymden i jämförelse med ja, de allra flesta andra bloggar, men jag avgudar de där 97 antalen. ni känns som min squad. systraskapet. och jag vill inget hellre än att fortsätta bjuda in er här till mitt näste, för ni är alltid varma, snälla och kloka (och roliga!). och känns alltid så icke-dömande och det är så befriande. för jag är ju liksom skiftande, precis som de allra flesta av oss och måste få vara det och ni verkar ha vett att förstå det. så tack ma' squad. jag gillar er mycket mycket. 
 
 
hemma i lägenheten ligger allt i kaosartade små miniversioner av berg. alex blir lite less. jag orkar inte riktigt reda ut helheten. så jag skapar små fina tillfredsställande stilleben istället. som ovan. ett litet hörn med bara en växt, en fyndad mässingljusstake, några skott av elefantöran som jag aldrig kommer mig för att plantera om och en frukost. det är skönt när man inte riktigt orkar hela vägen till helheten - skapa små, små hörn av mindre helheter istället. som kan få fångas och njutas av för en stund. men alex förstår det inte riktigt och jag förstår honom i det när det nedanför ett perfekt stilleben ligger ett miniberg av veckans trosor och använda kläder och räkningar i badrummet och jag alltid går runt varje dag och har tappat bort något nytt. f'låt säger jag titt som tätt men låter ändå högar växa. fy och ajabaja på mig, jag vet, för man kan gå runt och skapa mindre perfekta världar men ibland, som vuxen, måste man orka se till helheter också. det vet jag. och sådär är det ju alltid med livet. att ibland måste man lära sig se mindre hörn i livet, och ibland måste man lära sig större perspektiv och så skiftar det fram å tillbaka i ivrig och rätt förvirrande i fart. 
ä.
frukost vardag
6 kommentarer
Maria

Så fina bilder
Maria

Svar: Tusen tack Maria!
Sara Holmberg

Sandra

Dina bilder <3 Du skapar verkligen magi med din kamera! Plus, tänk så många 97 personer egentligen är om man tar upp ett viktigt ämne som många kan känna igen sig i. Grymt!

Svar: Blir så förbenat jäkla glad över att du säger det, tack. <3 och eller hur! jag håller med. skickar en puss!
Sara Holmberg

Elisabet :)

Detaljer och helhet. Jag tänker på våra olika personligheter och vad det gör med oss att dela vårt liv med en annan människa. Hur vi formas efter varandra. Anpassar oss, ger och tar. Och på vägen upptäcker nya sidor av oss själva, som vi inte riktigt kände till innan. Livet är så mångfasetterat! Tack för dina härliga texter om vardagsliv!

Svar: Ja, visst är det så! :) Och tur och fint är ju det, att vi kan upptäcka nytt hos varann och sig själv. Tack för dina ord Elisabet!
Sara Holmberg

Lili

Fint skrivet och åh, du har det verkligen snyggt hemma.

Svar: Tack Lili!
Sara Holmberg

isabell

a v g u d a r din bilder. önskar jag hade förmågan att fånga ett visst mood i bilderna som du gör<3

Svar: men alltså TACK!! blir så jävla jävla glad för att du säger det. <3
Sara Holmberg

Sara i Åre

fina du!!

Svar: puss!!
Sara Holmberg