marginalerna.

 
i sanning ligger frihet, sa mamma. så jag säger sanningen. eller försöker, för vad är ens sanning? jag mejlar ett mejl. tar ett beslut. är hemma en måndag och tillåter mig vara mitt allra minsta. gråter med kinden mot kudden och blundar sen tyst mot solen genom sovrummets fönster. den värmer skönt. bäddar in mig i mjuka omfamningar, smeker min kind torr från tårar och helar inifrån. och jag tänker att det är dags att acceptera sara. att såhär är du. det är okej. 
 
 
marginaler. när jag smakar på det ordet tänker jag automatiskt på uppsatserna i gymnasiet. det var strikta order om marginalernas millimeter i word. alla hade vi en viss marginal att hålla oss inom. jag tänker att livet nog kanske är lite som ett word-dokument. med marginaler och ett visst antal ord vi hinner få plats med. och de där marginalerna? dom kan vi antingen dra in eller dra ut lite. det är lätt att minska dom. så till den grad att det knappt finns någon marginal kvar, bara mer och mer ord och längre meningar. i mitt dokument, på sida tjugotre är marginalerna så minimala att dom knappt syns. därför är jag hemma med kinden mot en kudde och gråter. för min hjärna klarar inte av när marginaler inte finns. då kokar min hjärna över och jag darrar så intensivt att jag får svårt att andas. 
 
 
och kanske är det nog ändå så att vi borde prata mer om oss med hsp-personligheter. kanske är det nog ändå så att vi ska prata mer om starksköringar. så vi slipper skämmas så förbannat. så vi slipper slå på oss själva för att vi inte tror oss orka det andra orkar, fast det egentligen handlar om att orka helt olika saker. kanske vi kan prata mer om det här med olika egenskaper. det här med olika känsliga nervsystem. kanske vi kan prata om känslighet som styrka. kanske vi kan prata om intryck och det orimliga med öppna kontorslandskap, ständiga informationsflöden och vår fyrkantiga syn på effektivitet. kanske. 
ä.
highly sensitive hsp starkskör
6 kommentarer
Matilda Berlin

Åh så fint skrivet! träffar verkligen, Kram

Svar: Tack. :)
Sara Holmberg

Lotta Daun

Kramar om! 💕

Svar: Kramar tillbaka <3
Sara Holmberg

Camilla

Oj vad starkt och modigt! Vill bara säga att här finns en virituell axel som gärna stöttar och en hjärna som försöker förstå sånt som inte ingår i min egna vardag. Beundrar dig så för att du lär mig nytt. Kram!

Louise Stigell

Japp, det bör vi verkligen prata mer om. Jag gör mitt bästa iallafall: http://lugnochfin.se/om-att-vara-hudlos-hogkanslig-folkilsken/
Och mer ska det bli. Jag jobbar på att lyfta fram styrkorna och fördelarna med det , var och hur vi högkänsliga faktiskt kan prestera och briljera, för det kan jag ha svårt själv att komma ihåg. Tänker mest på nackdelarna hela tiden för att samhället är anpassat efter folk som tycks klara av hur mycket kaos och intryck som helst. Mot känsliga personer visas noll hänsyn. Inte konstigt att man blir fucking galen ibland.

Kram på dig.

Jenny

Även fast det ibland är otroligt svårt att vara hsp så brukar jag mestadels vara tacksam för alla mina känslor. För fördelarna är så många. Att få känna det där lyckoruset över små små ting, att upptäcka detaljer som kanske andra inte tänker på, att kunna njuta hejdlöst av en vacker vy. Och i relationer med nära o kära få känna så mycket kärlek. Men de dagar eller stunder som är dåliga kan vara oerhört jobbiga. Energidränerande. Att knappt orka någonting. Att bli ledsen, uppgiven, sorgsen. Tror mycket av lösningen ligger i just acceptans och att vara extra snäll mot sig själv. Att tillåta sig ligga utslagen. Att våga säga nej till att träffa folk eller göra vissa saker. Det är en så otroligt svår balans, men genom att våga säga nej och prioritera egentid så har jag även ork att vara fullt närvarande i andra stunder. Våga lita på att andra tycker om dig som du är, high and low. Och våga tycka om dig själv med alla dina sidor. För du verkar vara en himla fin människa Sara!

Tilda K

Väldigt träffsäkert skrivet. Ta hand om dig! <3