marginalerna.

 
i sanning ligger frihet, sa mamma. så jag säger sanningen. eller försöker, för vad är ens sanning? jag mejlar ett mejl. tar ett beslut. är hemma en måndag och tillåter mig vara mitt allra minsta. gråter med kinden mot kudden och blundar sen tyst mot solen genom sovrummets fönster. den värmer skönt. bäddar in mig i mjuka omfamningar, smeker min kind torr från tårar och helar inifrån. och jag tänker att det är dags att acceptera sara. att såhär är du. det är okej. 
 
 
marginaler. när jag smakar på det ordet tänker jag automatiskt på uppsatserna i gymnasiet. det var strikta order om marginalernas millimeter i word. alla hade vi en viss marginal att hålla oss inom. jag tänker att livet nog kanske är lite som ett word-dokument. med marginaler och ett visst antal ord vi hinner få plats med. och de där marginalerna? dom kan vi antingen dra in eller dra ut lite. det är lätt att minska dom. så till den grad att det knappt finns någon marginal kvar, bara mer och mer ord och längre meningar. i mitt dokument, på sida tjugotre är marginalerna så minimala att dom knappt syns. därför är jag hemma med kinden mot en kudde och gråter. för min hjärna klarar inte av när marginaler inte finns. då kokar min hjärna över och jag darrar så intensivt att jag får svårt att andas. 
 
 
och kanske är det nog ändå så att vi borde prata mer om oss med hsp-personligheter. kanske är det nog ändå så att vi ska prata mer om starksköringar. så vi slipper skämmas så förbannat. så vi slipper slå på oss själva för att vi inte tror oss orka det andra orkar, fast det egentligen handlar om att orka helt olika saker. kanske vi kan prata mer om det här med olika egenskaper. det här med olika känsliga nervsystem. kanske vi kan prata om känslighet som styrka. kanske vi kan prata om intryck och det orimliga med öppna kontorslandskap, ständiga informationsflöden och vår fyrkantiga syn på effektivitet. kanske. 
ä.
highly sensitive hsp starkskör
6 kommentarer

en funnen bröllopsklänning.

så hittade jag den. för fyrahundrasjuttio kronor på det vida stora internet klickade jag hem den med tre andra klänningar. jag förväntade mig ingenting. tänkte mest att det kan väl vara klokt att få testa något så jag i alla fall får ett hum om vilken passform jag ska ha. den första såg förjävlig ut. men när jag rev upp den andra påsen i paketet kändes tyget exakt så som jag föreställt mig. lätt och ledigt och inte en skymt av siden eller blankt. när jag drog den över kroppen föll den naturligt utmed min kropp. rundade och ramade fint in min byst och föll sedan ledigt utmed kroppen med lagom djup rygg med fina små virkade detaljer. jag stirrade i spegeln och kvävde ett ivrigt "iiih". fick det vara såhär pass enkelt i slutändan ändå? fick timmar efter timmar efter TIMMAR av googlande ändå ge resultat på första försöket? kunde jag äntligen få slippa den här ångestklumpen i magen och glädjas istället?
 
när alex kom hem ställde jag mig i den igen och slog ut med armarna och utbrast "fin va?!" och alex fick sin mjukaste blick och sa "du är jättevacker". och så målade vi snabbt upp bilden av hur mitt hår kommer vara och hur han kommer vara klädd med hängslen och fluga och hur vi kommer vara exakt sådär lediga men ändå tjusiga som vi tänker oss. sen pussades vi nöjt. och så hängde jag in klänningen i garderoben igen och återgick till middagen. 
 
och mer än så behöver det inte vara. och jag är så fruktansvärbt tacksam över just det. för jag vill inte ha mer än så. jag vill bara få vara mig själv. inför mig själv och inför alex. och så vill jag kunna kramas, dansa och äta utan att nånsin behöva hålla in magen, känna något strama till eller känna mig kvävd av en klänning. 
 
så nu är den hittad. en bröllopsklänning. för fyrahundrasjuttio kronor. som gör mig vacker och fri. tack för det. det var oväntat betydelsefullt trots allt. 
bröllop bröllopsklänning
6 kommentarer

ett toastmadamepaket.

"traditionen" lyder ju att en present ska ges till brudtärnor/bestman men för oss var det ju istället givet att våra två fantastiska toastmadames skulle få det. kvinnorna som will fucking rule our wedding. vi tar en snabbtitt! 
 
 
jag bestämde mig helt enkelt för att knåpa ihop ett startkit inför deras toastmadames-karriär. som en dos extra pepp för dem. jag la allt i en påse, blåste lungorna ur mig för att lyckas blåsa upp en hjärtformad ballong (som mest såg ut som en rumpa) och skapade sedan ett kort i photoshop och skrev ut. 
 
 
jag kom fnissande på citatet på pendeln hem inspirerad av en viss Queen B och sprang sedan hem och skapade kortet ovan och var ypperligt nöjd över min egna fantasi. *ödmjuk*. bak på hade jag skrivit om hur mycket vi tycker om dom och tanken kring paketet.
 
detta låg i →
 
 
en tjusig mapp för dem att t.ex. ha på själva bröllopsdagen med papper med info kring tal och övrig bra papper en eventuellt har. två stycken kvalitépennor på det också som lätt går å fästa på mappen under dan. i låg också två champagneglas och en flaska cider för dem att skåla i. 
 
 
i låg också ett vackert anteckningsblock för dem att gemensamt samla tankar, planer och information i under resans gång. sen fick de också varsin great ideas minibok. som de kan ha på sig om de vill när en ypperlig idé eventuellt dyker upp eller när todo-listan behövs skrivas upp. och så två lite extra festliga pennor på det. 
 
 
och sist men absolut inte minst, ett axplock av deras favoritsnacks. allt detta med uppmuntran om att tillsammans ha kvällar av att skåla i go'dricka, mumsa snacks, planera och ha roligt ihop. dom fnissade nöjt som två små tanter när de nyfiket plockade ur påsen och utbrast sedan spontant "nu vart jag aspeppad!" = peppigt toastmadamepaket lyckat, check. 
bröllop bröllopstips paket toastmadame
7 kommentarer