marginalerna.

 
i sanning ligger frihet, sa mamma. så jag säger sanningen. eller försöker, för vad är ens sanning? jag mejlar ett mejl. tar ett beslut. är hemma en måndag och tillåter mig vara mitt allra minsta. gråter med kinden mot kudden och blundar sen tyst mot solen genom sovrummets fönster. den värmer skönt. bäddar in mig i mjuka omfamningar, smeker min kind torr från tårar och helar inifrån. och jag tänker att det är dags att acceptera sara. att såhär är du. det är okej. 
 
 
marginaler. när jag smakar på det ordet tänker jag automatiskt på uppsatserna i gymnasiet. det var strikta order om marginalernas millimeter i word. alla hade vi en viss marginal att hålla oss inom. jag tänker att livet nog kanske är lite som ett word-dokument. med marginaler och ett visst antal ord vi hinner få plats med. och de där marginalerna? dom kan vi antingen dra in eller dra ut lite. det är lätt att minska dom. så till den grad att det knappt finns någon marginal kvar, bara mer och mer ord och längre meningar. i mitt dokument, på sida tjugotre är marginalerna så minimala att dom knappt syns. därför är jag hemma med kinden mot en kudde och gråter. för min hjärna klarar inte av när marginaler inte finns. då kokar min hjärna över och jag darrar så intensivt att jag får svårt att andas. 
 
 
och kanske är det nog ändå så att vi borde prata mer om oss med hsp-personligheter. kanske är det nog ändå så att vi ska prata mer om starksköringar. så vi slipper skämmas så förbannat. så vi slipper slå på oss själva för att vi inte tror oss orka det andra orkar, fast det egentligen handlar om att orka helt olika saker. kanske vi kan prata mer om det här med olika egenskaper. det här med olika känsliga nervsystem. kanske vi kan prata om känslighet som styrka. kanske vi kan prata om intryck och det orimliga med öppna kontorslandskap, ständiga informationsflöden och vår fyrkantiga syn på effektivitet. kanske. 
ä.
highly sensitive hsp starkskör
6 kommentarer