jävla jävliga låghet.

jag vaknar till onsdag.
det känns lättare innanför bröstkorgen än vad de gjort på flera veckor.
tyngden har lyfts bort.

jag tar på mig roströda trosor med hög midja som mjukt fångar in den alltmer utbuktande magen.
jag stirrar rätt in i den guldiga spegeln.
än är jag mest uppblåst med absolut förbud att råka trycka för hårt på magen, för då spyr jag alldeles definitivt.
men där inne lägger tjorven med sina åtta centimeter.
viftar så sakteligen på sin lilla mini-kropp. 
hur är det tänkt att man ska kunna greppa detta egentligen?

jag har spenderat veckor med gråt, ångest och rädsla.
känt mig så ofantligt låg och trött.

kanske kombinationen av livsomkullkastande besked + höstmörker + nybliven preggokropp inte var den bästa. 
jag har upplevt år av låghet förut och när jag började känna det igen helt plötsligt efter nästa tre års uppehåll fick jag panik. tänkte fan i jävla helvete, är det såhär livet ska vara nu igen?

grät så mycket, för jag tänkte att "nä, jag vill inte ha barn om jag ska behöva må så här igen. jag orkar inte det än. det är för nära inpå dom där jobbiga åren".

men det har vänt.
jag känner det tydligt.
känner mig plötsligt tryggare. glad.
längtar efter tjorven.
sju månader efter att få pussa på ens bebis kinder är plötsligt för lång tid. 

lågheten är helt enkelt borta. och det gör underverk med livet, det vet jag ju sedan innan. 
att när man slipper vara låg, är livet så otroligt mycket lättare att njuta utav.

det hände visst när jag började gå över till graviditetens fjärde månad. 
precis som gravidapparna förutspådde. 
när den andra trimestern påbörjas, mår man oftast bättre. 

och jag suckar lättat ut.
tack gode gud för det.

stanna nu borta så som du normalt brukar, äru schyrre. 

gravid graviditetsdepression låg symptom
0 kommentarer

en nerkissad hand senare och hela livet förändrades.

 
gu'. minnet av när jag kissade på det där provet och på köpet lyckades kissa ner hela min hand. det står att man ska hålla stickan i kisstrålen i tio sekunder och jag som då aldrig räknat sekunder av hur länge jag lyckas uppbåda en kisstråle körde nervöst hela handen för att tamejfan se till att hela himla stickan minsann blev nerkissad riktigt jäkla ordentligt. och när jag drog upp den där nerkissade stickan och min nerkissad hand skulle det ta tre minuter. men så fort jag drog upp den galopperade det fram, som om det bara inte kunde vänta en enda liten sekund till med att visa sig. två röda streck.  

efter det förändrades allt. det har varit det mest omtumlande och läskigaste jag nånsin varit med om. 

x

vi kallar bebisen för tjorven.

x

jag läser att smilgropar är ett dominat anlag. det gör mig alldeles varm. kanske för att det ger någon slags första diffus bild av hur tjorven kommer se ut. en med smilgropar.

gravid rädsla
1 kommentar

så var jag här. igen.

 
så har jag plötsligt känt den igen. lusten. att skriva. men framförallt lusten att få skriva utan censur. eller nåja, inte särskilt mycket censur i vare fall. på min bucket list står det att jag någon gång ska våga skriva lika ärligt, lika krasst och lika självutlämnande naket som mia skäringer. jag älskar och beundrar henne så mycket för det. och jag vet att jag skulle vilja göra exakt likadant. lika krasst, lika naket fast på mitt sätt. att mitt skrivande kanske till och med är som allra vassast då. när jag slipper hålla igen. men än vågar jag inte det. många av mina närstående har genom åren frågat "känns det inte läskigt och självutlämnande när främlingar kan läsa om dig?" och jag har aldrig tyckt det. nä. det är minst läskigt. det läskigaste är att veta att folk jag står nära eller är bekanta till mig läser. faktiskt. 
 
men hur som. lusten, den är här igen. kanske också för att tiden finns lite igen. men främst är det nog för att mitt liv är rätt omkullkastat just precis nu. då börjar orden trycka inuti mig tillslut. så välkommen hit, du som varit kvar sedan tidigare eller som hittat hit nu. här tänkte jag försökte skriva. igen. 
2 kommentarer