Vi åkte till en borg, Parga del 1.

För, nämen oj sjutton vad var det nu? Drygt en vecka sedan var vi i Grekland. Vi hade ju bokat en billig resa till den lilla orten Parga. Charter. Vilket normalt är lite utav mitt mardrömssätt att resa just nu i livet (men kom tillbaka när jag är en småbarnsföräldrar och kanske kommer avguda charter för dess bekvämlighet, vem vet) MEN med rätta medel går även charter att förvandla till sitt egna. För oss stavades det hyra moppe. Första dan: skrek "bromsa bromsa bromsa" stup i kvarten till Alex. Andra dan: skrek bara "bromsa" två gånger. Resterande dagar: hetsade"kör kör kör, du hinner köra om!". Hehe. Snabbt kaxig tjej. 
 
En kväll puttrade vi i alla fall oss upp och nerför och utmed bergen för att åka upp till en borg för att se solnedgången. Det var jättefult. Titta!
 
 
När jag skriver puttrar menar jag det. Stundvis i alla fall. Uppförsbackarna var liksom inte att leka med. Så vi puttrade oss upp och skrattade så vi kiknade för att det nästan var pinsamt långsamt ibland när bilar susande åkte förbi oss. Men det var det värt. Kolla vyen liksom. 
 
 
Vi parkerade moppen och gick upp den allra sista biten. Solen var maaaaagi!! I vanlig ordning suckade jag drömmande ut "önskar jag kunde teleportera ett brudpar hit". Har jag nämnt att jag gått och blivit en riktigt inbiten bröllopszilla? Alex får spunk på mig snart. (Närå, egentligen är han väldigt väldigt tålmodig trots att fotograferandet är noll av hans egna intresse <3). 
 
 
Han är för övrigt min allra allra allra bästa. Vi vart typ pangkära under denna semestervecka vilket vart så himla himla fint att få vara. Kan låta sjukt klyschigt men för att ge lite verklighetsperspektiv på det hela kan jag meddela att första gången vi for till Grekland ihop, år 2013 alltså, var många av dagarna där asjobbiga. För vi vart inte alls extra kära, jag hade jättemycket ångest över saker i mitt liv, var inte det minsta kåt eller glad och det slutade med att jag satt i famnen på Alex i poolen som en femåring och grät över alltihopa. Haha! Åh fy. Var snälla med varandra och ha inte så höga krav eller färdiga bilder alltid, kom ihåg det. 
 
 
Det var en fantastisk utsikt. Och fantastiskt ljus. Ljuspervot i mig tjöt av glädje. 
 
 
Tillslut entrade vi den förfallna borgen. 
 
 
"Haha! Du ser ut att ha hästpenis mellan benen". 
 
 
Vi klättrade oss uppåt. 
 
 
Och kom tillslut ännu längre upp och kunde se solens sista strålar smeka bergskullarna alldeles gyllene och varma. 
 
 
På andra sidan kunde vi titta ner mot Parga och havet. 

 
Där var ljuset alldeles fluffigt och mjukt rosablått. Erkänn att man liksom skulle vilja bada i denna typ av fluffighet?
 
 
Tillslutade vinkade solen hejdå med sina sista varma strålar. Vi vinkade tillbaka.
 
 
Saker jag försöker lära mig: inte alltid alltid le emot kameran. Tänker att det kan vara bra att kunna uttrycka lite pondus på bild också. Eller nått. Fast ett leende vart det visst ändå.  
 
 
Det största problemet med ett fast 50 mm? Selfies är assvåra med 2,8 bländare med fokuspunkt i mitten. Som bevisat här och på minst tio andra kort. Ändå lite gulligt. 
 
 
Tillslut klättrade vi oss neråt igen. Kolla det magiska trädet som stod mitt i borgen. Fint. 
 
 
Solen hade bytts ut till ett mjukt disigt ljus. 
 
 
Och vi gick neråt igen och såg himlen måla sig själva i alla möjliga nyanser av vackert. 
 
 
Och här har vi henne! Vår alldeles egna moppe. Som höll i tre dagar innan den plötsligt slutade fungera när vi var absolut längst ner i en dal med stupliknande uppförsbackar framför oss i oändlighet och vi stod där med våra hjälmar på huvudet som fick oss att likna två mycket mycket ocoolare versioner av Daft Punk och undrade vadfan vi skulle göra då utan att ha fått något telefonnummer. Då backade en bil ner helt plötsligt och ut kom ett ungt grekiskt par ifrån Aten som bah "you need help or something?" och vi nickade med våra enorma hjälmar på huvudet och sedan tog de bara över hela situationen, ringde hotellet vi hyrt av och såg prompt till att de hämtade moppen utan kostnad och gav oss sedan skjuts hem. Vi älskade dom. Medmänsklighet är typ det bästa nånsin. Sen fick vi hyra en röd historia istället i två dagar (som vi fick soppatorsk på sista dan i en annan uppförsbacke, haha! misslyckade moppeägare, ja). Men det är en annan historia det! 
fotograf grekland moped parga resor saraholmberg sarasblick solnedgång
7 kommentarer
Sara TRÄNINGSGLÄDJE

åh! bilderna!! hästpenisen (haha)!! och jag kan inte heller INTE le. hur gör man? ska öva jag med!!

Svar: haha! amä JAG VET. fattar ej jag heller?! vill typ se så kaxig som flora wiström kan lyckas göra. vi är två glada prickar helt enkelt, haha (med jäkligt mycket pondus ändå tycker jag!)
Sara Holmberg

Sandra

Alltså Sara, vilka underbara bilder! Helt magsiska ju, precis vad jag ville se en grå och regnig onsdag <3

ISA

men applåd på både bilderna OCH din ärlighet kring att allt inte alltid är perfekt <3

Och hallå! nu måste du säga vilket cafe, vill ju komma och sno en kram goooing!

Matsdotter

Vilka fina bilder!
Charter kan man absolut göra till sin egen, det blir vad man gör det till :)

//Frida
http://matsdotter.shapemeup.se

Klara

Alltså åååh vilka fina bilder! Fantastiskt ljus!

Agnes

Vilka fantastiska fotografier, ljuset mmm ser så sagolikt ut. <3

Marie

Vilka vackra bilder! Gillar verkligen det varma ljuset på de första bilderna! :)