När vi fann den perfekta gropen på berget.

 
Efter en dag av sovmorgon, tillsammansfrukost och en dag vid varsin dator (jag jobbandes med bröllopsredigering) tyckte jag att nu fåre va nog. Så jag stängde ned datorn trots att jag inte ens kommit halvvägs, kokade varm choklad på spisen och så begav vi oss hit. Till magitrappan. Som jag för övrigt kommit på ett fotoprojekt kring. 
 
 
Vi pustade oss uppåt. 
 
 
Och för övrigt, höstfärgerna som börjar komma nu <3333333. Både i naturen och iklätt på min kropp (jag älskar ju allt vad senapsgult, rött och färgstarkt heter som ni ju vet) gör mig alldeles pirrlycklig. 
 
 
Vi kom tillslut upp på berget och hittade den absolut perfekta gropen i berget. Den passade preeecis för två rumpor och gav det perfekta ryggstödet = enkel lycka.
 
 
Vi hällde upp den varma chokladen, fick plötslig besök av kvällssolen och slöt fingrarna om den varma kroppen och lät orosmoln sakta skingras i takt med att vi andades in höstluften djupt ner i lungorna.
 
 
Sedan gjorde vi mest det här. Turades om att luta oss emot varandra och prata om saker vi önskar med hösten. Vi konstaterade bland annat: ta oss bättre tid för varandra i vardagen, hitta nya recept och börja göra en kul aktivitet ihop. Badminton, dykarcertifikation och salsa kom på tal bland annat. Heh. 
 
 
Ljung alltså. <3 
 
 
Och varm choklad, septembersol och kvallehäng för den delen också. Alltså jag upprepar detta miljaders gånger, jag vet, MEN DETTA ÄR LIVET. Seek no more liksom, det här ÄR meningen. Nä okej skämt å sido fast egentligen inte för egen del. Kan känna mig så innerligt barnalycklig och närvarande i stunder som den hära. På en arbetsintervju nyss undrade de vad jag tyckte om att göra. Då svarade jag utan att först tänka "ÅH! att dricka riktigt riktigt gott bryggkaffe med dom jag tycker om, åh, det är livets bästa" medan jag förde tumme och pekfinger ihop och likt en italienare teateraliskt blundade. Haha. Men det är sant! Jag tycker det är livets bästa stunder. 
 
 
När vi druckit upp, bestämt att denna lilla grop på berget ska bli vårt nya hak för sol-och-naturlufts-lapning packade vi ihop oss och gick hela vägen ner igen för magitrappan. Sedan åkte vi och veckohandlade mat och åkte sedan på vägen hem förbi en foodtruck mitt i vår förort (så bra!!), stannade till och knep de två sista pizzorna de hade kvar. Bör tilläggas att de hade en vedugn mitt i sin foodtryck (coolt!) så vi åkte hem med varsin vedugnspizza, tände stearinljus och satte på Etta James och skålade för livet och för varandra. Sedan tittade vi på Skavlan och lyssnade på Kofi Annan, vilket jag tycker att ni också borde göra (klicka här) och vill ni hoppa direkt till honom kommer han in ca 35:34. 
ä.
berg höst kaffe livet mening natur promenad varm choklad
3 kommentarer
lisamariesvarld.blogg.se

ÅH ÅH ÅH jag verkligen blev KÄR i de här bilderna! Så himla vackert! Den här tiden på året är ju bara för underbart. Var ligger det där stället egentligen? Trappan var ju magisk ja.

Svar: Hahaha! ÅH vad härligt att läsa att du vart det! Jag vet, älskar den här tiden på året! Det är hemma vid mig, nära Långsjön i Huddinge! Kom å fika så lovar jag å ta dig dit! ;)
Sara Holmberg

mathilde

Älskar den där trappen, brukar gå dit ibland jag med (ligger verkligen lagomt långt hemifrån) och filosofera och njuta av utsikten! Blev så glad av dina bilder, de är varma och vackra <3

Svar: vad kul att du också gör det (och också bor här!) så fint där verkligen!
Sara Holmberg

mathilde (igen)

Jag skriver en gång till, för jag skrev visst in fel bloggadress på förra kommentaren. Inte för att det kanske spelar någon roll, men är ju ändå roligare att få en människa som skriver istället för en anonym rackare :) hihi