Ett kvällsdopp, Parga del 2.

 
"Kan jag hoppa på nu?". Du nickar. Jag sätter mig bakom dig, lägger armarna mjukt om dig och känner vibrationerna under kroppen från moppen. Du styr oss nerför berget emot havet. 
 
 
Viken badar i ett mjukt kvällssken. Turisterna har gått hem till sina hotell och grekerna har vågat sig ut. Brett ut filtar över stenstranden och kastar sina barn högt upp i luften till deras kiknade skratt. Vi gör likadant. Brer ut oss på stenstranden, låter kläderna ramla av kroppen och stapplar osmidigt över stenarna ner i havet. Havet tar mjukt emot våra solvarma kroppar och jag simmar direkt emot dig. Slår benen om din midja. Drar fingrarna genom ditt blöta hår, ler kisande mot solnedgången bakom din axel och ger dina läppar en mjuk puss. Den smakar salt. 
 
 
Vi badar länge. Leker som två övervuxna barn och det trängs så mycket lyckligt skratt i kroppen att jag måste slänga bak huvudet i ett stort skratt hela tiden. Ditt skratt är mer kluckande. Jag älskar det där kluckandet. Framförallt när jag lyckas få fram det där kluckandet för att du tycker jag är rolig. Det är det bästa som finns. Då växer jag i smyg minst tio centimeter av stolthet för att just jag lyckades få dig att klucka. Vid strandkanten står en mamma med sin lilla pojke i famnen. Han stirrar nyfiket med stora bruna ögon på oss som om han fundersamt undrar hur det kommer sig att två vuxna människor kan flamsa, skratta och plaska så hejdvilt runt omkring sig så mycket. Vi vinkar. Igår betraktade jag ett annat svenskt par. De verkade så vuxna. Jag sa högt att kanske vi också borde vara det egentligen. Inte pussas bland folk, inte flamsa så högt eller retas så hejdvilt. Du tittade på mig med din klassiskt tålmodiga blick och undrade om det verkligen är vad jag skulle vilja. Jag ryckte lättsamt på axlarna och sa att inte vet jag, det kanske bara är något man borde. Men jag vet att jag tycker om hans mun för mycket, vet att jag tycker för mycket om att släppa ut lyckligt skratt i kroppen för att sluta med det. Så jag fortsätter kyssa dig mitt bland folk. Fortsätter kiknade av skratt med håret fastklistrat över mitt ansikte få dig att stå på mina axlar i vattnet med ett brunögt barn förundrat stirrandes på oss. För jag lever, lär och älskar. 
 
 
Vi går tillslut upp. Lägger oss i varsin tom solstol. Låter mjuka varma brisar torka kroppen. Vi säger inte så mycket. Pratar mest om vackra stenar, fantiserar om vem hon med de jättesnygga brösten som badar topless mitt framför oss egentligen är och vad hon har för liv men låter annars ljudet av havets vågor, barns kikande skratt och någon båts brummande i fjärran fylla tystnaden. Du lägger handen på mitt lår. Jag vänder på huvudet emot dig. Du möter min blick. Ler försiktigt. Sådär naket kärleksfullt som bara du gör. Sådär som om du älskar mig så mycket att du nästan blir generad över det. Den blicken ger du mig. Jag ler så mina smilgropar djupnar ytterligare. Sträcker fram min hand och smeker försiktigt din kind. "Gu vad jag älskar dig". Sen lyssnar vi till havets vågor igen. 
fotograf grekland havet kvällsbada kärlek parga resor saraholmberg sarasblick solnedgång
0 kommentarer