Flyttar runt, ändrar om.

 
jag har bytt jobb. på min första dag fick jag en vacker blombukett vid min arbetsplats. jag tittade förvirrat upp på min kollega och undrade lite försiktigt varför. för att säga välkommen såklart svarade hon. här behöver man inte stämpla in eller ut sig på minuten. inte känna sig bevakad eller aldrig riktigt trodd på. här behöver man inte jobba för minimum för att nån annan tjänar multium. här får man vara. trodd på, satsad på, lyssnad på. här får man vara en jämlike. för första gången känner jag mig betraktad som en vuxen. som får ha åsikter, ambitioner och pondus. det är upprättande och läskigt. 
 
äter chokladbollar. mycket. 
 
är en dålig vän just nu. håller inte riktigt måttet. inte sådär som jag önskar hålla i alla fall. jag är så så trött. skriver fler ursäktande sms än vad jag inte skriver dem. men dom svarar alltid lika snällt. alltid lika förstående. emma hon skriver puss, du är bra. linnéa trycker till min arm och säger att jag är så påhittig och driftig i mitt företagande. alex pussar min panna och ställer upp gång på gång. och trots mitt dåliga samvete över alla jag inte riktigt räcker till för just nu så känner jag hjärtat fyllas av värme för att jag vet att vänskapen finns kvar. genom olika faser av ork, tid och humör. det är så tacksamt att jag inte vet vad.
 
den här hösten är så förbannat vacker. njuter av varje solstråle, av varje höstdoft, av varje färgglatt löv under fötterna.
 
vi har bestämt att vi ska gifta oss nu. om två år. så ibland om kvällarna smeker jag hans kind och säger att gu' vad jag längtar efter att få kalla dig min man. då ler han. nästan lite generat. men jag gör det. längtar alltså. vi längtar båda två. så nu, snart, ska vi få bli fru och man. vi fnittrar åt det faktum att vi tvivlade så länge, så många år och att det nu inte ens finns ett uns av tvivel kvar. nu är det bara självklart trots att det låter som den smörigaste klyschan. men det är så. inget att ta för givet, men inget att överreklamisera heller. vi är. vi älskar. vi stångas. vi finns. vi lär. vi vill varann. nu gifter vi oss. 
 
jag gjorde om bloggen. sänker garden. för mitt företagande har fått och behövt fullt fokus. och mitt nya jobb. sen önskar jag ju liksom att vänner, familj, fästman, egentiden och annat ska få ta mer plats. så jag gör bara bloggen på känsla. ingen struktur. bara skapa. bara skriva. bara fota. när det finns tid och lust. hoppas ni tycker om. och förlåt min velighet. ibland tar det tid att hitta rätt i känslan, antar jag. 
 
puss. till er. 
ä.
4 kommentarer
ISA

hur lyckas du alltid uttrycka dig så jäklarns fint!? ta hand om dig nu och fokusera på rätt saker, som du mår bra av <3

Svar: åmä, tack för att du tycker det. <3 och tack för din omtanke, det ska jag se till å göra och detsamma fina isa!
Sara Holmberg

Beatrice

Jag tycker detta är himla fint. Och jag hoppas verkligen att jag också hamnar på en sån arbetsplats i framtiden där jag känner mig som en vuxen på riktigt, och där jag slipper stämpla in och ut på minuten. För det är ju faktiskt rätt jobbigt och stressande att hela tiden har en tickande klocka som liksom ligger i bakgrunden och är en indikator på hur bra man jobbar. Nej, usch.

Svar: Å, det är jag helt övertygad om att du kommer, sinom tid. Och jag vet, det är fruktansvärt att bli bedömd och jobba på det sättet tycker jag. Så otroligt fyrkantigt och bedömande.
Sara Holmberg

b

Åh Sara! Drömjobb!

Svar: JA!
Sara Holmberg

Elisabet :)

Låter som det är verkliga vänner du har. Gott! Som inte bara förväntar sig, utan som också finns där, ger och som kan vänta.

Svar: Ja, det har jag verkligen. Det är rikt att få ha det så onekligen!
Sara Holmberg