Vi kan inte alla bli en bunt hopplösa.

 
Vi tar en långsam morgon. Andas äcklig morgonandedräkt på varandra. Köper morgonfrallor. Slår på Lalehs musik i stereon. Tänder ljus. Ser ut över kala trädtoppar och grå himmel. Surplar kaffe. Pratar om det som känns just nu. Pratar om terror, rasism och om hur vi inte alla bara kan gå runt och bli en bunt förlamade människor översköldja av hopplöshet utan tvärtom organisera oss och bli en god konstruktiv kraft som utgår från något vi tror på. Jag önskar läsa en instagramuppdatering som inte skriver om hur mörk hen tycker världen är för när jag läser det tänker jag "det är redan försent" men det är det ju inte. Aldrig nånsin. Och det är så läskigt när vi köper terrorismens och extremisters anda de önskar oss vilja känna - att det är över. Ingen orkar vara konstruktiv när vi känner hopplöshet, därför måste vi börja prata på ett annat sätt än att bara gråta rakt ner i kuddarna och tycka att världen är mörk. Vi måste utgå från det vi själva tror på. För tro mig när jag skriver detta - godhet finns. I vartenda litet hörn finns den. Jag ser den i alla frivilliga volontärer på T-Centralen, jag ser den i prästen som tar med sig en uppfällbar stol en gång varje vecka för att sätta sig bredvid den tiggande kvinnan för att prata en liten stund, jag ser den i min sambo som googlar upp hur man säger "hej, hur mår du?" på rumänska för att kunna säga det till kvinnan utanför  ICA, jag ser den i min syster som tar sig extra tid att prata och se de barn hon har på simskola för nyanlända, jag ser den på alla de konferenser jag bokar in på jobbet - alla organisationer som använder all sin kunskap och makt till att försöka hjälpa till. 
 
Jag ser den. Ser du? 
 
För därifrån måste vi börja utgå från. Där måste vi börja lägga ned vår tid och energi på. För det vi ger mest energi, tid och näring till kommer alldeles definitvt också ta störst plats i våra liv. Vi måste börja fatta det. Vi kan inte fortsätta diskutera ord såsom "invandring", "flyktingar" eller "integration" utfrån den negativt inställdas ståndpunkt hela tiden. Vi kan inte köpa medias förenklade och vinklade bilder av samhället som någon slags enda sanning. Vi kan inte bara fylla våra instagramkonton med "världen är mörk, allt är hopplöst". För det finns en sak jag är övertygad om är allra farligast. Det är ifall vi alla bara bli en stor bunt hopplösa, förlamade av vår egna känsla av hopplöshet. 
2 kommentarer
ISA

så jävla vettigt du skriver. Kärlek föder kärlek, man kanske ska krossa hatet med kärlek? och börja handla istället för att "bara" oja sig över världen.. lättare sagt än gjort kanske. KRAM!

Anonym

Kramar från S-L