hipp som happ.

 
vill säga så mycket men förblir tyst. livet känns. jag dansar på friskis och svettis, försöker våga vara obekväm och inte så konflikträdd och komma ihåg att se alex. försöker hinna bjuda vänner på middagar, inte äta lika mycket choklad men ändå behålla ett sunt förnuft. vara lagom prestigelös men ändå jobba hårt. balansgång hit, balansgång dit. jag längtar alltid till rutin, men är katastrofalt kass på det. vad vill jag och vad vill jag för att jag tror att jag måste vilja det egentligen? hur lyckas man älska sig själv, hur pratar vi om medmänsklighet, hur säger man ifrån, hur får man energin att räcka till 8-17 jobb, matlagning, träning, veckosex, sömn, egentid, företagande, engagemang och vänner? är det ens rimligt att räcka till så mycket? 
 
livet känns. och jag är lycklig mitt i allt pusslande som människa för att jag faktiskt har livlust nog till att vilja försöka pussla ihop det. fortfarande, flera månader senare, griper jag tag om alex hand, trycker till den och säger "tack gode gud för att vi flyttade". för förra hösten var jag fortfarande fast i låghetens eviga vidriga land och livet var svårt att orka tycka om.  nu tycker jag så himla mycket om livet hela tiden. livslusten står som en stadig grund mitt i själens rum. även mitt i gråten, för gråten är inte lika avgrundsdjup längre. för varje dag känner jag min gamla identitet som orkeslös, ledsen och skör bli allt tunnare. jag fyller på med andra kvalitéer nu också. jag lär mig att jag också är färgstark, driven och modig. 
 
jag drömmer, finns till å försöker älska så mycket jag bara förmår. lär mig sätta gränser. säga stopp stopp stopp och växa av det. stor som en ståtlig solros önskar jag bli. så mycket ska jag tillslut växa ska ni se. stor som en ståtlig solros. 
ä.
2 kommentarer
Sanna Rosell

Wow, Sara. Du sätter verkligen ord på hur det känns när det känns såhär, tack! Har tänkt länge på varför allt liksom KÄNNS så mycket på sista tiden - nu vet jag. Solrosor svajar hipp som happ och hit som dit, precis som det ska va!

jessica

Håller med den tidigare kommentaren, du är så bra på att beskriva dina känslor och vad härligt att du känner dig starkare nu!