Vårpeppen.

Okej, är ni redo? Här kommer ett last VÅRPEPP skeppat ifrån de senaste årens vårar. Det här tycker jag om lite extra med våren;
 
 
Körsbärsblommorna som slår ut. De japanska i Kungsträdgården i Stockholm är fantastico! (Ej dessa på bilden dock).
 
 
Första kulglassen utomhus. Polka och nutellaglass om jag får välja. <3
 
 
Förbipasserande små och glada barnfötter utan skor. 
 
 
Promenader genom ett vårigt Stockholm.
 
 
Cykelturer tidig kväll till viken där solen alltid lyser längst med syster.
 
 
Kärleksfullt glo på knoppar som äntligen börjar slå ut och viska "heeeej kompis" som om det är ens nyfödda unge.
 
 
Sitta på trappor, murar och i parker med vänner och njuta sol tillsammans. 
 
 
Njuta av den totala GRÖNSKAN.
 
 
Fika på uteservingar. Fika utomhus överlag. Eller föresten, alla sorters fikor. <3
 
 
O alltid få nyfiket sällskap på de där uteservingarna, haha. <3
 
 
Kunna plocka in påskris. 
 
 
Häng på en favorit uteveranda som jag älskarälskarälskar.
 
 
Fika utomhus. Igen. För att det är by far det bästa jag vet. Varmt kaffe, tjocktröja, filt över benen och njuta av de första strålarna av vårsolen = <3.
 
 
Susa nerför backar på en cykel och känna vårvinden smeka kinden. 
 
Nu kan du komma våren. I'm väry väry ready for you. 
2 kommentarer

Rörelseglädjen.

 
Det är sensommar på Gotland, vi har precis sprungit åtta kilometer bland fågelkvittar, blommande ängar och med lena sommarvindar mot svettig panna och tillslut kommit nertill havet. Precis då spricker solen fram. Energin flödar i kroppen. Vi springer och leker kull på den tomma stranden, racear med flygande måsar, skrattar, skriker "ska vi?!", bestämmer ja och springer sedan rakt ut i havet med kläder på och kastar oss länge i vågorna som två övervuxna barn. Efteråt trär vi på oss skorna igen och går plaskande hemåt och lyckan i kropp och själ går att ta på. Åh, den känslan av energi blandad med en barnslig glädje över rörelse och lek, det är min ständigt starka och återkommande drömbild. 
 
För jag vill prata om att röra på sig. Rörelse. Träning. Motion. Kalla vad man vill kalla det. Jag vet att andra har antal chins, springlopp eller sportslig äventyr på sina mållistor. Vi är ju alla olika och behöver således olika mål som triggar oss och glädjer oss att uppfylla. Men i virrvarret av träningsövningar, konkrekta målbilder och färgglada smoothies med chiafrön i, så kan jag ibland sakna leken i träningen. Eller inte ens träningen, utan bara rörelsen. Vi tror att vi måste tycka om att träna. Seriös, fokuserad och målinriktad träning fast vi kanske egentligen inte alls tycker om det på det sättet. Vi kanske bara tycker om att ha flåset och styrkan för att kunna leka kull med våra barn, kasta oss i stora vågor eller gå en rask promenad om kvällarna för att det är vår tid på dagen då vi får spacea ut och dagdrömma om att vara Beyoncé (min dagdröm <3).
 
 
Jag kan skriva upp mig på listan över "förlorad rörelseglädje", för jag gläds inte längre. Och när jag försöker hitta tillbaks möts jag av så mycket riktlinjer om vad som är träning eller inte att jag blir alldeles vimmelkantig och definitivt får ännu mindre glädje över att röra på mig. Överallt finns nämligen åsikter om träning eller det ännu mer diffus ordet - hälsa. Men här är min dejtannons till träningen;
 
Hej. Jag är en tjej på tjugotvå somrar som söker lekfullhet, känsla, energi och frisk luft. Det är min version av rörelseglädje.
 
Utöver det söker jag inget annat. Helt ärligt. Jag känner personligen inget behov av att göra antal chins, ha vissa lopp på min CV-lista eller testa vissa träningsformer, även fast jag och många av oss ständigt blir luttrade till att tro att just det är att träna eller vara tränad. Men det är inte mitt intresse, måste det vara det för att jag också ska ha rätten till en glad kropp? Nä, det låter orättvist, tycker jag. Att orka springa med energi i kroppen en sensommar, slänga mig i vågor, leka kull på stränder och plaskande springa hemåt? Det är däremot mitt intresse och det är min fortsatta rätt att låta just det få vara mitt intresse, precis som det är någon annans rätt att älska att pusha sig själv till allt fler chins. Vi kan faktiskt båda äga starka, glada och energifyllda kroppar på varsina sätt. För det är just det som är grejen med rörelseglädjen och som vi kanske lite väl ofta verkar glömma - att den kan se så väldigt olika ut. 
3 kommentarer

Nu gifter vi oss, don't you think?

Johråni! Jag och Alex börjar närma oss ett beslut till när det bröllopet faktiskt ska få äga rum. För min del har det pendlat mellan att vara peppad till att vara deppad över det hela. Det finns en helt enorm bridezillatrend och jag har inte vetat om att jag ska tycka om den eller avsky den när det kommer till mitt egna bröllop. Jag har haft en sådan prestigekänsla över hela grejen att jag gång på gång sagt att "nää, vi väntar med det". Plus att bröllop kostar pengar och vi har liksom inte riktigt vetat om det är just det vi velat lägga pengar på just nu. 
 
Men nu när livet börjar landa lite, när vi börjar veta lite mer kring hur den närmsta framtiden kommer att se ut och när vi med varandra och med andra flera gånger om faktiskt pratat om vad just vi tycker ett festligt, vackert och meningsfullt bröllop är så har beslutet landat lite mjukare i magen.
 
I alla fall, nog ångestbabblat, nu känner jag istället ett mjukt, kittlande pirr över att få ha FETASTE FESTEN! Att faktiskt få bli FRU och få bära en vit klänning för en dag! Bara tanken på att få fylla en lokal med högst älskade människor, god enkel mat och bra jävla livemusik och dansande fötter av olika generationer gör mig alldeles varm. Det har nämligen just vi kommit fram till att vi vill ha och kanske det faktiskt är det allra viktigaste i rådande bridezillatrender, oavsett om man gillar den eller inte - att veta vad just vi tycker känns fint att få fylla vår bröllopsdag med. 
 
Så nu ser jag fram emot att lite försiktigt få sitta och drömma, spåna lite fritt och gå igenom hur vi kan göra, vad vi kan tänkas göra själva och vart vi vill gifta oss. Vi har bestämt att för oss är detta bara en dag, visserligen viktig - men ändå bara en dag och alltså, vi är unga och levande och vi tycker ju om att resa, åka på äventyr och spendera pengar på så mycket annat i våra liv att ett vackert och enkelt budgetbröllop klingar jäkligt fint i våra öron! 
 
 
Och här är föresten mitt nyfunna mantra -  "life weddings doesn't have to be perfect to be wonderful". AMEN. Nu gifter vi oss, älskling! 
8 kommentarer