Att göra för att må bra i december.

Det är december och som varje år känner jag hur mörkret börjar komma innanför huden på mig. För det är mitt värsta. Mörkret. Det spelar ingen roll att jag tänder ljus i hela lägenheten, försöker sminka bort påsar under ögonen eller är en positiv människa. Jag mår bra i mitt liv men det känns betydligt tydligare att det finns något som är lite tungt inne i bröstkorgen såhär års. Det är liksom inte ens en frågeställning längre efter flera år, det är ett faktum. Jag blir lite låg av mörkret. Och det är okej. För så länge jag vet att det är det, försöker jag mest bara acceptera, inte bli rädd, inte grotta ner mig i det men inte heller bara fösa bort det. Det låter så enkelt men är så klart rätt ofta motsatsen. Men sånt här, här nedan hjälper ändå. Sånt här betyder och gör skillnad i att dels få ner tempot men också att på något sätt både acceptera mörkret men ändå inte bli helt handlingsförlamad av den.
 
Här följer alltså en liten lista av vad som gör att jag inte bara klarar av december, utan också mår rätt bra. 
 
 
· Utöka ljuskällorna. Adventsstjärnor, ljusstakar, rubbet. Inser för övrigt att jag tycker julpynt är rätt fult och orkar inte riktigt investera i massa tomtar. Men att få plocka upp några extra ljuskällor är mitt bästa, det till trots. Och överkonsumera stearinljus. Själen blir lite mjukare av ljus.  
 
· Klä mig. Ni vet, faktiskt anstränga mig lite. Det är så förbannat ytlig men gjort skillnad för mig i vare fall som i normala fall är rätt ointresserad av yta. Jag har investerat i flera basplagg, ser till att måla läpparna ofta och piffar till det med roliga secondhandfyndade halsband. Jag känner mig fin under dagen och konstigt nog, ger det på något sätt en vardaglig boost. 
 
 
· Sova. Under sommarhalvåret behöver jag knappt fem - sex timmars sömn för att ändå vara pigg och fungerande. Nu? Helst åtta, men väldigt gärna nio. Helt sjukt många timmar men det är det till trots ingen kvardröjande tonårshormon utan jag är genuint skittrött. Märker enorm skillnad när jag fått sova åtta-nio timmar. Vaknar pigg och mår bättre. Men det bästa av allt är däremot om en lyckas få vakna när det ändå ljusnat ute.
 
· Vara nära. Har man partner är det ju kanske givet men tänker att det är viktigt att vara nära andra också. Jag och min närmsta kollega kramar alltid om varandra en gång varje dag, jag drar ständigt in vänner i spontana kramar, lutar mig emot dem när vi sitter i samma soffa, klappar en annan kollega på armen innan jag går för dan, attackpussar Alex. Ja, ni vet. Är nära. Ger samhörighetskänsla och trygghet. I alla fall för mig. Tror fysisk kontakt är skitviktigt, om det är så en klapp på en axel ibland. 
 
 
· Umgås. Det här är en punkt jag insett är jätteviktig men som jag väldigt lätt förut prioriterat bort. För hur trött man än är ibland så är det så himla viktigt att få träffa andra människor. Eller andra och andra, ens vänner menar jag såklart. Det ger energi och livsglädje. Jag och mina vänner blandar allt ifrån prestigelösa middagshäng med att ta en öl med att åka till IKEA med att bara softa i soffan tillsammans med att spontanåka på bio en vardag med att testa shuffleboard med vad som helst egentligen. Är så glad över mina och Alexs vänner och önskar alltid egentligen ha mer till tid till umgänge. Det är life jö. 
 
 
· Dessa gulingar. Bästa som finns såhär års. Det och choklad så klart. Alltid choklad. 
 
 
· Kaffe. Jag tjatar om det här bryggkaffet ofta, jag vet. Men det är utan överdrift en grej i min vardag som gör mig lite smålycklig varje gång. Jag är inte den som är beroende av kaffe, utan skulle snara kalla mig lite av en kaffediva. Jobbets kaffe går alltså tvärbort, där dricker jag hellre te. Men hemma. Åh. Då dricker jag gärna kaffe två gånger om dan, minst. Min favoritkombo är min Mocca Master + Zoegas Hazienda kaffe. Varsågoda, där har ni sjukt gott bryggkaffe. Ska jag köpa kaffe ute tycker om Espresso Houses bryggkaffe Brasilien (med mjölk i!) och Johan och Nyströms olika versioner. 
 
 
· Läsa. Gärna i gungstol. Jag har precis köpt boken ovan och ser fram emot att få börja läsa. Det finns något skönt i att få pausa verkligheten och hoppa in i en annan. Funderar på att till våren försöka hitta en bokklubb att joina. Tänker att det vore roligt. 
 
· Engagera mig. Under hösten har jag, precis som de allra flesta tror jag, berörts rejält av alla människor som är på flykt och över dagens politiska situation i både Sverige, Europa, världen. Jag har pendlat mellan hopplöshet och mellan ilska över att ens känna hopplöshet. Jag, ni, vi - har fortfarande våra röster kvar, därför måste vi tala för dem som berövats sin. När politiken sviker i mångt och mycket och när vi blir visionslösa svajar det farligt. Då blir också jag rädd och vilsen. Vi måste, som min mamma så klokt sa, alltid prata om våra visioner. Vilken värld önskar vi, vilket samhälle tror vi på? För har vi alltid våra visioner nära till hands är det lättare att navigera och prioritera när båten vi alla sitter i gungar till. Hur som helst. Mitt botemedel för min egna känsla av hopplöshet? Engagera mig. Jag har skrivit upp mig både för att bli läxhjälp genom Röda Korset men också för en f a n t a s t i s k integrationsidé. Det handlar om att bjuda hem till middag och jag tycker ni borde anmäla er ni också. Bums. Enklaste sättet att bygga broar och mötas - äta middag ihop. Det ska jag och Alex göra med några andra vi inte vem det är än och jag är sjukt peppad! 
 
 
· Finnas till. Ja ja, ni himlar med ögonen och tänker "typiskt Sara" men har ni tänkt på hur svår det är? Jag tycker det i alla fall. Jag har misslyckats katastrofalt på denna front denna höst. Jag gör alltid något. Vill lära mig göra ingenting. Typ som att äta jättelångsamma frukostar, somna i soffan med Alex, sträckkolla filmer utan att få ångest efteråt av "att så många timmar gått" eller bara ligga och titta ut genom fönstret några minuter någon gång. 
4 kommentarer
Amanda

Superbra lista!

Sanna

Åh vilken bra lista, kompletterad med underbara bilder!
Tack Sara, jag har saknat ditt bloggande på sista tiden! :)

Svar: Kram. Det blir färre gånger nu, jag vet men så fint att läsa att du tycker om bloggen när den väl får lite liv i sig igen. <3
Sara Holmberg

Hanna

Det känns så tråkigt att vi (alltså vi människor i vårt samhälle tänker jag nu) verkar känna antingen att yta är det enda som betyder något i livet eller så måste en helt ta avstånd från allt som kan räknas som ytligt. Till exempel att du känner behovet att förklara att ytliga saker kan få dig att må bra. Eller att en som tjej kan mötas av skepticism mot sina feministiska värderingar för att en råkar ha smink, klackar och fixat hår. Yta för mig är ett sätt att uppskatta livet goda. Precis som jag njuter av en kopp kaffe njuter jag av att välja ut vilka skor jag ska ha just den dagen. Precis som jag njuter av att tända ljus i lägenheten och titta på min favoritserie efter en lång dag njuter jag av att slå en blick ner på mina nymålade naglar. Och precis som jag njuter av att sitta ner med en nära vän och prata i timmar njuter jag av att sätta på mig en klänning en helt vanlig, kall tisdag. Om ytliga småsaker kan få oss att må bättre i vår vardag så är vi kanske ytliga då. Men det kanske inte är något fel med det?

Johanna Tegnér

Hej Sara! Vilken bra lista! Här är också en som inte gillar mörkret. Just nu kör jag på många myslampor och stearinljus, släppa stress (genom att inte planera in så lite som möjligt, välja mina aktiviteter ordentligt), göra något med händerna emellanåt (koka knäck, pyssla, bra för julstämningen också), dansa till hiphopmusik (och samtidigt få lite rörelse och endorfiner) och tänka att det får väl va lite mörkt nu, jag kommer säkert klaga på sommaren sen "vad vaarmt det är, ööh" och "jag kan inte sooova när det är såhär ljust" .

OCH det där integrationsprojektet med middagar lät ju SJUKT bra och kul! Måste försöka våga jag med känner jag. Har också gått i samma funderingar som du, vad ska man göra liksom?! Och som det stod på hemsidan: "P.S.Det går inte att like-a sig till ett bättre samhälle. Bjud någon på middag idag."
Sant, så sant.

Ha ett fint slut på veckan, fortsätt ta han om dig!
Johanna (en av dina blivande foto-brudar)


Svar: Hej fina Johanna! Lät typ som göörbra grejer. Ska anamma det ;) Och jag vet, älskar det integrationsprojektet! Våga, så vågar jag också! ;) Puss å tack för en sån fin och lång kommentar, var fint att få läsa. Stor kram!
Sara Holmberg