Kreativt flow och supporter.

 
Oj hoppsan. Jag försvann visst. Det är alldeles ljuvligt, för jag har inte försvunnit in i något annat än i mitt egna kreativa flow. Efter mitt premiärbröllop var jag hög på adrenalin och lycka för att för första gången under alla år jag fotograferat kände jag på riktigt att det var rakt igenom skitkul OCH att jag själv kände att jag levererade grymt jävla bra genom att bara vara mig själv. HALLÅ hur ofta lyckas en känna så liksom?! Jag tror att varenda kreativa människa skulle skriva under på att det är just den känslan man önskar få känna någon gång. Nu har jag gjort det och gör än. I helgen fick jag dessutom fota min blivande svärmors bröllop och även om jag själv även var gäst så var det exakt lika roligt och att sitta med hundratals med bilder såhär efteråt fyller mig med känsla av eufori, lyckorus och inte minst en enorm stolthet. Jag har kämpat så otroligt mycket med inför hur jag känt med fotograferandet. Jag har lyssnat för mycket på andra inom fotografverksamheten, tvivlat enormt, haft krypande ångest av oduglighetens taskiga attityd och velat lägga ner fler gånger än jag räkna till. 
 
 
Men icke. Nu vill jag mer. På mitt sätt förstås, alla andra sätt blir bara fel ändå (det har jag testat alldeles för många gånger). Jag har spenderat de senaste dagarna med att inte bara redigera hundratals med bilder utan även med att göra gedigen googling efter alltifrån miljövänliga usb-stickor, sizzlepak och noggrant välja ut rätt kulör för min logga. Jag har hittat vart jag vill bygga min hemsida (och den här gången ska den kännas som mig utan massa rosa detaljer), jag har jobbat otroligt intensivt med att hitta ett effektivt och fungerande arbetsflöde och ja, jag har tamejsjutton till och med beställt klistermärken med loggan på. För jag vill ju att exakt det ska genomsyra mitt arbete - att detaljerna gör helheten. Jag har dessutom satt mig ner för att formulera min egna fotostil och en gång för alla insett att nä, jag söker inte perfektion i mina bilder. Fineart photography som för nuvarande är otroligt trendigt (inte minst inom bröllopsfotografin) är inget för mig. Det uttråkar mig ärligt talat. Däremot är samspelet, ljuset, känslorna och små ögonblick något för mig. 
 
Stort som smått reder jag ut både det ena och det andra, som om allt plötsligt bara föll på plats och hela tiden dansar hjärtat glatt inom mig för att det känns så otroligt roligt men kanske framförallt som en enorm upprättelse. 
 
Och så har vi han, som jag ändå måste nämna, för att han är min största supporter. Inte minst i det här. Som lyssnar, peppar, ger feedback och som ger mig space. I helgen hamnade även vi på kort, så ovant att se oss så eftersom jag i alla mina sammanhang är den bakom kameran men väldigt fint att få se. Han är bäst. (För övrigt var han kanske det snyggaste jag sett i lördags och dansade som en Gud på dansgolvet den kvällen <3). 
7 kommentarer
Sandra

Det där låter riktigt härligt måste jag säga! Lycka till :)

Svar: Det ÄR det! Och du, tack fina rara!
Sara Holmberg

Klara

Så enormt fint att få känna sig nöjd och rusig över något man själv har åstadkommit. En av de bästa känslorna tycker jag!

Svar: Alltså verkligen. Det är superstort och en fantastisk känsla!
Sara Holmberg

Sara TRÄNINGSGLÄDJE

åh blir så himla himla himla glad att du skrev detta inlägg. så väl värd!!

Svar: alltså ÅH SARA! Det låter så fjuttigt när man skriver det över internet men jag blir så himla, himla glad över ditt systraskap, om man får kalla det så? TACK för all värme, pepp och omtanke som du ger.
Sara Holmberg

Jensen

Kul att du till och med gör dina egna klistermärken. Lycka till med fotograferandet!

Anonym

Gnisvärdsglädjegrymt! Hälsar Gotland

ISA

Nämen! vad härligt att höra (läsa?). Känner ju själv hur follow-my-dreams ådran börjar pulsera lite! Lycka till med allt nu fino!

Svar: Tack för de fina peppet! <3
Sara Holmberg

Anonym

Hej Sara!
Jag och en vän ska en weekend till Stockholm i september. Har du nåt bra tips på äta/göra/se månne?

Svar: Hmm! Lovar att återkomma, ska tänka påre!
Sara Holmberg