Nä.

 
Nä. Vilken jävla skitkänsla som bosatt sig i kroppen. Den går fan inte över denna vecka heller tydligen. Min värsta känsla: rastlöshet i kombination med oförklarlig förlamande känsla = springer runt i samma eviga pissiga känsla som en hamster i sitt lilla idiotiska hamsterhjul.
 
Längtar efter detta;
 
· kreativt flow
 
· nya bekantskaper. ja, faktiskt. längtar efter lite fler kompisar. älskar de jag har men de är det till trots inte överdrivet många o ända sedan jag flytta upp till stockholmo igen med allt vad det inneburit har jag känt så himla tydligt att jag önskar lite nytt folk i livet. dricka kaffe, upptäcka stockholms varje hörn, promenera, pilla-i-naveln-i-soffan-hänga, middaga, skratta, tjöta, picknicka, spela badminton, hänga. ni fattar. vill ha fler bra people att fylla livet med helt enkelt. 
 
· åka till gotland om nio dagar. ska bli så förbannat skönt o härligt. 
 
Checkar ut för att göra ett hundrande försök att komma över denna känsla och önskar er därmed en gla' Valborg en dag för tidigt! Puss!
ä.
6 kommentarer

Recept: Krämiga chokladbollar.

 
Jag har en bekännelse. Jag kan bli rätt anti så kallad "trendmat". Om det är en förhållandesvis sund eller bara en barnslig ovana låter jag vara odiskuterat for now men så är det i vare fall. Jag tror mest att jag inte orkar bli för insatt eller engagerad i hela hälsotrendkarusellen. Jag blir yr alldeles för lätt. När jag fick smaka den trendiga chiapuddingen av syrran utbrast jag ohämmat "det ser ut som en blandning av sperma och grodyngel..." följt av ett glatt fladdrande-dubbelhaka-asflabb. Syrran himlade vant ögonen åt sin storasyrra. Så ja nä, jag kan inte direkt påstå att jag hänger på mattrender särskilt väl, nej.
 
MEN nu skulle vi inte snacka om sperma/grodyngel-chiapuddingar, utan om ljuva chokladbollar. För oavsett hur mycket jag älskar fika med ljuva bullar eller söta pajer så är det verkligen inte hållbart för egen del att fika sådant varje dag. Men fika vill jag fortfarande göra varje dag. Det är liksom inte ens förhandlingsbart. Fika bör man annars dör man. Mörk choklad är en återkommande goding i min vardag men så trillade jag över ett recept, nämligen detta. Fyllt av trendiga ingredienser plus nötter vilket sällan är min favoritgrej men jag tänkte att jag ändå kunde testa. Kunde ju inte vara värre än slajmigt sperma/grodyngel-chiapudding liksom. (HAHA, nä, förlåt ni chiaälskare, ska sluta nu).
 
 
Så jag mixade, rörde ihop och stavmixade lite till. Sedan tog jag lite lagom skeptisk geggan på ena fingret och smakade av. Förblev tyst. Förundrad. Tog lite till. Smakade ordentligt. Sedan skrek jag. "ALEX KOM Å SMAKA!". Alex släntrande in, jag sträckte honom mitt chokladdoppade finger, han smakade av och sedan tittade han förbryllat på mig och frågade "har du haft i socker å sånt eller?". Jag tittade med lyriskt glittrande ögon på honom och deklarerade att nä. Detta var tamejsjutton och tydligen nyttiga chokladbollar och SVINGODA?! Vi vart så euforiska av detta faktum att vi dansade oss lyckliga genom hela natten. Nä, inte riktigt, men nästan. 
 
Okej, har jag sålt in er tillräckligt? Trodde väl det. Här är receptet.
 
12 st färska dadlar 
2 dl blandade nötter (jag hade mest cashew)
2 msk kokosolja
2 msk kakao 
2 msk kaffe
kokosflingor
 
Mixa nötterna först och häll sedan i resten och mixa ihop. Min stackars blender klarade bara av att mixa nötterna men sedan vart det för tungt för den (den började ryka?!) så jag fick hälla över allt i en skål och mixa med stavmixern istället. Min smet har blivit så otroligt krämig/kletig att jag faktiskt ställt in smeten i kylskåpet i någon halvtimme/timme för att sedan rulla dem i kokosflingor. Klart! Förvaras i kylskåpet.
 
 
Nu ska jag inte totalt översälja dessa fantastiska bollar mer än vad jag redan gjort men med handen på hjärtat - dessa är verkligen goda. Krämigt chokladiga, ahh <3. Fast obs! Såklart smakar de inte vanliga chokladbollar ifall ni hade fått för er det, det råkar bara heta chokladbollar på varsina sätt och är svingoda båda två. Dessutom är dessa rejält mättande på köpet vilket i princip är en match made in heaven om en frågar mig, för det betyder att de även kan agera mellanmål likaväl som något smaskigt till kaffet. Testa nu va. Är du en lika stor fikanjutare som mig är det faktiskt rent utav en order. 
1 kommentar

Två gånger valar.

Jag är väldigt förtjust i valar. Har nog sett varenda liten dokumentär som finns om dem och avskyr japansk valjakt mer än pesten. Det finns högt upp på min lilla vill-uppleva-lista hära i livet att få se valar. I frihet då såklart och gärna under så icketuristiga sammanhang som möjligt. I Hermanus (Sydafrika) juni till början av december är det valsäsong och där finns otagliga utsiktspunkter +stränder där en kan spana på knölvalar, sydkapare och brydes fenval bara en står på land eftersom de kommer så pass nära. Det ni, det vore något. Men tills dess att pengakassan fylls på i detta hem fyller jag hemmet med valar istället och det går ju också tills vidare. 
 
 
Precis när vi flyttade in köpte jag en plansch med valar på och tänkte att den skulle passa fint som väggsällskap i vårt nya kök för att täcka några fula hål. Men vi bor ju som bekant i en andrahandslägenhet och får således (eller helst inte) spika, borra eller på något sätt göra hål i väggarna. Så jag köpte washitejp och tejpade och den satt uppe i exakt en halv minut. Sedan dess har den bara stått på köksgolvet och samlat damm. Men för någon vecka sedan fick jag ett ryck klockan 00.31 och ansträngde mig mitt yttersta för att klippa ut valarna så fint jag bara kunde. Sedan tog jag den där washitejpen och tejpade upp dem över sängen istället. Som en egen version av drömfångare. Så nu simmar fyra valar över våra huvudena om nätterna. Känns tryggt. <3
 
 
För några veckor sedan var jag med sambo + två vänner på fotografiska sent en tisdagskväll. Just nu ställs bland annat (superkonstiga, alltså verkligen väldigt udda) Andres Serrano, Vee Speers (vars foton varannan bloggare har i sitt hem typ) och det jag tyckte var allra bäst Årets bilder ut. Efteråt stannade vi i alla fall till i shopen och jag kikade lite på affischer de sålde. Av en slump kom jag över några av Sebastiao Salgado bilder. Jag har sett hans verk förut och han är en helt enastående bildjournalist. Men så hittade jag detta fotografi på en valfena han tagit och vart så oväntat berörd. Jag menar, bilder berör ju en allt som oftast, men jag blir sällan berörd att jag vill ha det uppe på väggen som konst. Jag deklarerade rätt snabbt till Alex att denna skulle vi ha. Han höll med och för 150 riksdaler vart den vår. Nu får den hänga över soffan, men vi får se om den kanske får hitta en ännu bättre plats snart. Älskar den så himla mycket och blir fortsatt berörd av den. Det är något med stillheten, det mäktiga och samtidigt känslan av utsatthet. (Här kan man se den litelite bättre utan mina egna reflektioner med, haha, men hittade bannemej ingen riktigt bra bild på den på internet).
 
Valar alltså. Fantastiska, mjuka, mäktiga, intelligenta djur. <3 
2 kommentarer