Värmlandsvisit

Det här är min fina, fina vän Linnéa (hon till vänster då alltså, den till höger är tydligen min syster... ;-) ). I helgen åker vi till hennes Heliga Fristad. Nämligen en liten stuga i Värmland. Jag har inte varit där förut, så jag längtar! Det är något med att få följa med ens närmaste till deras viktigaste platser, inte sant? Det är speciellt på något sätt. Som att få en bit av deras allra finaste.
 
Jag har packat ner raggsockor, böcker och tjocktröjor och längtar så himla mycket till att få vara i flera dagar i sträck. Vet ni föresten, när vi flyttar till Stockholm så kommer det bli så att hon och jag och våra sambos kommer bo TRE små minuter ifrån varandra !!! Alltså, lyckan! *Ser framför mig en himla massa vardagshäng*. 
 
I alla fall, Värmland. Skog. Stuga. Raggsockor. Linnéa. 
 
Ett recept på en garanterat fantastisk helg. Önskar er detsamma!
 
 
ä.
1 kommentar

Mens, highlights och lite feminism

 
Några gånger per år får jag den vidrigaste jävla mensvärken ni kan tänka er. Då har jag så ont att jag ligger orörlig och försöka fokusera på att andas och så kräks jag av smärta och på det får en härlig rännskita hela dagen lång. Alltså, det. är. fullständigt. vidrigt. Hittills har jag lyckats att pricka in de få dagarna per år då jag inte haft jobb, förutom idag. Så idag ställdes jag inför ett dilemma jag inte tänkt på förut - är det legitimt att sjukskriva sig för mensvärk? Legitimt borde det såklart vara, men liksom, rent normativt? Inte riktigt va. Inte som vuxen kvinna. Det anses som lite mesigt. Mensvärk är ju en piece of cake? Ryck upp dig, ta en värktablett och gå till jobbet som alla andra. Eller hur känner ni? Beror säkert på arbetplats också såklart, vet med mig att andra arbetsplatser jag haft skulle jag inte tyckt det vore lika illa, men då har jag uteslutande haft kvinnliga chefer och betydligt mindre arbetsgrupp.
 
Feministen i mig vart i alla fall så irriterad av att inse detta. Ännu mer irriterad vart jag när jag tillslut ringer in till jobbet och sjukskriver mig pågrund av migrän...? Jag klarade faktiskt inte av att få ur mig ett "ehh, jag måste vara hemma för jag har mensvärk", för bara tanken på att mina framförallt manliga kollegor skulle fråga varandra "Vart är Sara?", "Hon är hemma, hon har määns" gjorde mig generad och fick mig att känna mig liksom lite dum? Så då vet jag att jag i telefonen skulle ha försökt berättiga min mensvärk med alldeles för detaljerad komplettering så som "Alltså, det sprutar åt alla håll, jag är faktiskt inte mesig, lovar. Jag har kräkts och så har jag rännskita också, bossen, jag lovar, jag måste vara hemma". Och det kändes inte heller helt optimalt.
 
Hujeda mig.
 
Tänker att vi är ju alla en del av att i vår vardag försöka stå för och bryta alla de där normerna som vi annars bidrar till att fortsätta upprätthålla. Hjälpas åt, så att nästa gång t.ex. en kvinna sjukskriver sig pågrund av mens är det inget mått på mesighet, ingen snackis mellan kollegor utan fullständigt berättigat och normalt. SÅ, nästa gång, lovar jag att försöka våga bryta normen och stolt annonsera till min manliga chef att "TJAA, har förjääävlig mens vetttu, kommer inte till jöbbet, hare gött". Eller ja, typ så, ni hajjar. 
 
I alla fall, mindre rolig dag, som kanske anat. Men jag har hunnit avverka varenda litet klipp av Beyoncé, sett kass film och ätit falukorv som rena rama ungmön. Alltid något. Bästa har dock varit att solen lyst in i lägenheten hela dagen och rakt ner i sängen där jag legat och pustat mellan värkarna. Utanför finns dessa trädtoppar, vackra som få och ikväll ringde en vän till mig och berätta att hon fått lägenhet, hon också!!! Jag tänker aldrig berätta mina närmstas liv här på bloggen men tillåt mig bara säga att det här är så otroligt, otroligt fantastiskt på så himla många plan och jag är, likt en blödig mamma, så djupt och innerligt lycklig för hennes skull. En annan highlight är att Alex kom hem med ostbågar till en mör och tycker-synd-om-mig-själv-sambo. Sikken jackpot. Ni vet med andra ord vart ni hittar min hand ikväll och med det önskar denna mensiga, feministiska och ordbajsande virrvarr till kvinna er en god kväll! 
 
ä.
1 kommentar

En tugga hopp.

 
Tillåt mig pausa här. Bara för en liten stund. Stoppa, stanna och titta mig omkring. Ta denna känsla i handen, varsamt låta fingrarna sluta sig om den och behålla den. Låta känslan ila utmed ryggen, uppemot nacken och få mig att rysa av välbehag. 
 
Livet är så vackert just nu. Det läker, älskar intensivt och sprider hopp som aldrig förr. Jag är så ovan att jag blir smått omtumlad och lite på min vakt. Hmm, så du säger att detta är sant? Du säger att livet har rätt att få kännas såhär, du säger att jag har rätt att få känna det? Och livet himlar suckande med ögonen åt mig men nickar bestämt. Ja. Det får kännas såhär. Du får känna såhär. 
 
Så jag tillåter det kännas, mer och mer. Tar en lite större tugga av hoppet än förut, blundar och njuter av smaken. Låter förväntningar få finnas, längtan få slå och stoltheten få pryda min hållning. Bara det läker, att inte längre bara tro på framtiden, utan tro på nuet
 
Så, tillåt mig pausa här, bara för en liten stund och se, verkligen se att allt det här som ges, allt det här som fyller mitt hjärta med de vackraste av känslorna, är livet, också
 
2 kommentarer