Pannkakskärlek

 
 Jag har nog fått en första fetish i mitt liv. Den stavas bananpannkakor. Jag upptäckte dom säkert för över två år sedan när alla stod i köket och gjorde dessa, men av någon anledning vart de snart bortglömda. Nu har fästmannen och jag återupptäckt dem och alltså - guuuud. Jag vill inte äta något annat än dessa till frukost och drömmer våta drömmar om dem. Plötsligt har fil, finncrisp, kokta ägg, musli och vad det nu kan tänkas vara trillat långt, långt ner på min lista. Vi sitter varenda gång, jag och Alex, och utbrister lika förundrat "alltså, att det kan vara så gott?!". För att för den som inte vet det är bananpannkakor nämligen gjord endast på banan och ägg. I mina öron låter det inte annat än groteskt äckligt, men tro mig, detta är ljuvligt. Bättre än vanliga pannkakor som i alla fall får min mage att bara bli svullen, gasig och äckligt mätt. 
 
Dessutom är de inte onyttiga på något sätt och kan med fördel avnjutas flera gånger i veckan. Ja, om man frågar mig i alla fall, hehe.
 
Ifall ni inte redan testat, så för guds skull - gör det och joina min fetishgrupp.
 
För en rejäl sats på ca 15 -20 plättar (går att halveras också såklart):
 
2 bananer
4 ägg
 
Mixa ihop till en slät smet. Värm upp smöret rejält i stekpannan och kör loss. Steks med fördel som plättar, för att de blir lättare att vända på (om man frågar kvinnan som aldrig lyckats vända en hel pannkaka oskadd i alla fall). Servera med färska jordgubbar/hallon och kanske lite sirap, kvarg eller vispgrädde till. Servera efter egen smak, helt enkelt!
 
 
NJUT!
3 kommentarer

Att älska klappen

 
Ni vet de där småsakerna ens närmaste gör utan att de själva ens ser/förstår det? Ja, sådana saker. Det är något av det bästa jag vet inom kärleken - de där småsakerna som får en att i smyg le till i ömhet åt en kär en. En av de miljontals saker som min syster gör är att när hon tycker något är ett riktigt klockrent/kul skämt (som antingen hon själv eller någon annan dragit) klappar hon liksom till med händerna. Som att "du, det där skämtet var ju sååå värd en klapp!"
 
Jag älskar det. Såklart. Vem kan motstå att inte göra det? För hon är ju den roligaste människan jag känner som dessutom vet vikten av att hedra riktigt roliga skämt med att klappa. Sådant är ju helt klart värt att älska lite extra. 
2 kommentarer

Att förbereda för ny vecka

 
Godmorgon älskade damer (och eventuella herrar här inne!). 
 
Ny måndag, ny vecka och den allra sista i juli. Jag är inne i det härligaste av flow i livet just nu, efter några veckors vånda och ångest. SÅ fantastiskt! Mina dagar är uppbokade i en blandning av jobb i matbutik, jobb som personlig assistent och fotograferingar. Däremellan försöker jag blanda in dejter med killen, dejter med vänner, kvällsbad och tid för träning och matlagning. Det rusar på och jag älskar det i någon slags skräckblandad förtjusning. Stannar emellan upp och påminner mig själv om att varje vecka ge mig själv tid att ladda om, tid för reflektion och tid för mig själv och ingen annan. Det är så intressant att lära känna sig själv och om det är något jag verkligen insett med åren, så är det att jag verkligen behöver tid för avskärmning, kraschlandning och för extra djupa andetag i min egna ensamhet för att må bra som människa. 
 
Så, sista veckan i juli?
 
Då jobbar jag fyra dagar, har en heldags företagsfotografering, en heldagsdejt med fästmannen uppe i Stockholm (och okej, jag ska först och främst reka järnet inför fotograferingar), danskväll ute med vänner och till sist ännu en fotografering med ett nyförlovat par (åhå!). En fantastisk blandning!
 
tacksam över livet just nu. Själen, kroppen och kärleken bär mig. Tack. 
 
Nu drar vi igång denna vecka! 
ä.
0 kommentarer