Ett sista andetag av februari

 
Den sista veckan i februari är passerad. Tiden förundrar, lättar och stressar mig på en och samma gång. Jag längtar så intensivt efter ork och disciplin just nu. Jag vill ha våren. Samtidigt som tanken om sommar och framtid gör att det knyter sig jobbigt i magen. Kan vi inte spela framåt men ändå pausa?
 
Idag är det i alla fall fredag. Och jag ska sitta och gräva ner huvudet i böcker ett tag på ett bibliotek för att sedan fara hem till mina föräldrar. Killen jobbar helg och den där eremiten i mig är mätt, så umgänge vill gärna fås. Familj, bästis och sömn fredag-lördag. Söndag ska jag ladda eremiten lite för att sedan, äntligen, få en söndagseftermiddag och kväll med den där fantastiska mannen jag lyckats fått.
 
Jo, tidsångesten får nog definitivt vänta. För jag ska ha en fin helg och fortsätta lära mig att andas i varje andetag. ♥
ä.
0 kommentarer

Bridget going Leila

Baka bröd. Hur fantastiskt gott är inte det?! Både pengar, hälsa och miljö vinner på det dessutom. Så mitt i pluggläsandet hemma igår stod jag där plötsligt och knådade en deg för glatta livet. Det stora i det här? Jag är som Bridget Jones i köket. Jag började med noll självförtroende i köket. Jag har aldrig haft den där instinktiva "känslan". Att laga mat utan recept är för mig en myt. Och det där med att freestyla lite kreativt är för mig en given katastrof. Så baka bröd och lära känna degar har känts stort.
 
Men jäklar hörni, vad jag börjar kunna det här allt mera. Denna vecka har jag både knådat pitabröds-degs, pajdeg och morotsbrödsdeg?!
 
 
Denna gång åkte uggleförklädet åkte på medan jag drog fram en trip-trap-trull-trio av morötter och finrev dem.
 
 
Efter ca 30 minuters jäsning var degen helt fanatastiskt vacker. Älska färg! No E-ämnen needed.

 
 
Och efter lite knådning, ca 30 minuters till jäsning och sedan 15 i ugn kom de mest fluffiga brödet ut och fick mig att ensam stå och hoppa jämföta i köket och skrika "jag är en brödqueen, jag är en brödqueen" sådär lagom malligt.
 
Ni kan kalla mig Leila Lindholm istället för Bridget nu, just sayin'...
0 kommentarer

Tillsammanstiden

 
Idag bjöd jag och killen hem svärmor & låtsatssväris för semmelfika. Visst är det fint med prestigelösa fina små vardagligheter? Jag tycker om dem. Gör att man påminns om att juste', det ju detta livet är - tillsammanstid med de man bryr sig om. Tiden att mumsa semlor, krama om varandra, prata väsentligheter och oväsentligheter och bara få finnas till en stund tillsammans.
 
ä.
1 kommentar